Här om dagen fick jag frågan om varför jag har bott på så pass många olika platser i Sverige. Jag tänkte efter en stund, tankarna åkte omkring i huvudet men jag fick inte riktigt ordning på att kunna ge ett riktigt svar. Jag ställde om frågan till mig själv i huvudet till slut, varför? Det är faktiskt enkelt, jag har bara följt flödet i livet, och det har tagit mig dit jag är idag. På sätt och vis.
För nästan exakt ett år sedan ringde jag min bästa vän Oscar. Vi hade sedan tidigare jobbat ihop inom modebranschen, men vid det tillfället jag ringde Oscar så drev vi en podcast sedan ett halvår tillbaka. Vi hade inte riktigt fått ordning på den, innehållet var bra, dock så var varje avsnitt lite för olika varandra och vi kunde inte riktigt hitta vår målgrupp. Vi visste inte hur vi skulle ta podcasten vidare. Den dag jag ringde Oscar hade jag en annan idé. Jag visste att både jag och Oscar hade ett intresse för spöken, döden och andra sidan. Jag hade precis kommit in på en utbildning inom svensk besöksnäring. Jag upptäckte snabbt att det inte fanns någon riktigt bra aktör som anordnar resor till olika hemsökta platser i Sverige. Något jag kände var märkligt eftersom intresset för spöken och andra sidan har växt sig större dom senaste åren. Min idé var att anordna spökresor i Sverige tillsammans med Oscar. Vi pratade om snabbt i telefon och Oscar gillade min idé, men det saknades kapital. Och det saknades också kunskap i branschen då vi bara hade ett intresse i det övernaturliga men aldrig varit aktiv i Spöksverige. Vi funderade hur vi bäst skulle gå tillväga för att komma igång.
Det slog oss, vi har en podcast utrustning. Och vi har ett bra samspel när poddar ihop. Så början till Spökpodden föddes. Ett par veckor efter idén om spökresor spelade vi in första avsnittet med Spökpodden, att det kort därefter skulle vara Sveriges största alternativa podd hade vi ingen som helst aning om där och då.
Men hur blev det såhär, har jag alltid valt att följa livets flöde och haft tillit till att universum ska hjälpa mig fram. Svaret är självklart nej. I mina unga vuxen år så valde jag oftast med hjärnan. Jag var dessutom less på skola så jag började jobba direkt efter gymnasiet. Valde jobb där jag fick en lön som var helt ok. Fick en vardag som rullade på. Jobb måndag till fredag 7-16. Ledig på helgerna, och som så många andra i vårat land ägnades helgerna åt att bedöva mitt sinne med alkohol. Jag var absolut inte olycklig, men jag var också väldigt långt ifrån att vara 100% lycklig. Åren gick och jag fortsatt med mina jobb, alltid typ av samma jobb, och som var socialt accepterat av min umgängeskrets. Jag visste att jag inte ville leva så, men min hjärna sa åt mig att det var så jag skulle leva. När jag fyllde 28 började jag inse att jag är inte menad till att ha den här typen av jobb, utan att jag är menat för något annat. Det var dags för en stor förändring i mitt liv, det kändes i mig, och jag kände att jag var tvungen att agera på det och lyssna på mitt inre istället för att lyssna på min hjärna. Mina jobb avslutades på det ena eller andra sättet, ibland frivilligt och andra gånger på grund av ett dåligt beteende jag hade i mig då. Känslan i min var att börja följa mitt hjärta och en en utbildning till inköpare börjades. Även fast jag kände mig osäker till utbildningen och att jag då inte kände mig tillräckligt vass för att kunna sitta i tuffa förhandlingar så följde jag känslan i mig och påbörjade utbildningen. Plötsligt under skolans gång fick en möjlighet att börja jobba på det företag i Sverige jag då tyckte var det absolut häftigaste att få jobba på – Sveriges största onlinebutik för manligt mode. När jag fick det erbjudandet bodde jag 100mil ifrån arbetsplatsen, vilket innebar att om jag tar det erbjudandet så kommer jag behöva göra om exakt allt i mitt liv. Flytta, avsluta kompisrelationer, säga hejdå till att ha bra kontakt med familj, till att byta till något helt okänt, flytta till en ort jag aldrig satt min fot i. En skrämmande förändring. Men jag gjorde den, jag kände att det var ett flöde i livet jag inte kunde blunda över, så förändrings gjordes.
Jobbet på e-handels butiken var perfekt, jag fick jobba med det jag var utbildad till, hade härliga och bra kollegor. Produkterna jag arbetade med passade in i hur jag såg ut privat. Det kändes nästan som ett rån att gå till ett jobb där allt kändes roligt. Den chansen hade jag aldrig fått om jag inte hade följt livets flöde. När jag hade jobbat på butiken ett par år introducerades jag för en kille från Trollhättan. Han hade ett eget varumärke som han ville sälja till oss. Vi sågs på ett möte där den här killen skulle visa sina produkter, och redan från första stund när jag pratade med den här killen visste jag, det är något med han och mig, vi har något ihop som kommer utvecklas i framtiden. En känsla. Vet inte vart den kom ifrån men det var något med honom jag inte kunde förklara.
Åren gick, jag arbetade hårt på arbetet för att göra karriär i bolaget. Jag och varumärkes killen hade fortsätt kontakt under åren jag jobbade på den arbetsplatsen. Men..
Efter 6 år på den arbetsplatsen dog något inom mig, och det dog plötsligt. Jag kunde inte arbeta kvar. Fick en avsmak från branschen och ville inte vara en del av den miljöförstörelse som modeindustrin bidrar med. Utan att ha någon riktigt plan sade jag upp mig från det jobb jag en dag 6 år tidigare tyckte var det absolut bästa jobbet man kunde ha. Återigen var det något inom mig som sade till mig att jag inte ska vara kvar, och jag var tvungen att lyssna på den känslan, jag måste följa flödet livet ger mig. 4 mars 2019 gjorde jag min sista dag, en otrolig känsla, det var skönt att lämna arbetet den gången. Även fast jag inte hade någon annan plan med vad jag skulle göra. Den här gången var förändring inte lika planerad och det var inte lika härligt. Jag visste att jag gjorde rätt på grund av känslan i mig. Men det var en mörk tid i mitt liv. En depression kom, och jag kände mig otroligt mörk i mina tankar i mina känslor. Jag hade dock en ljuspunkt i mitt liv. Innan jag slutade på arbetet hade jag börjat umgås med varumärkes killen mer privat, och vi hade bestämt att vi skulle starta en podcast ihop. Som jag kände när jag träffade han första gången hade vi skulle ha något ihop längre fram, så blev det. Jag och varumärkes killen, Oscar, jobbade ihop, och 6 månader efter vi började jobba ihop så hade vi Sveriges största alternativa podcast ihop – Spökpodden.
Om jag hade fortsatt följt min hjärna som jag gjorde i mina unga vuxna år hade aldrig något av detta hänt. Jag hade förmodligen fortsatt jobba med arbeten som hade varit socialt accepterat i min umgängeskrets. Mitt liv hade förmodligen varit okej. Men jag hade inte varit så lycklig som jag är idag. På grund av att jag följde mitt flöde och mina inre känslor istället för min hjärna så får jag idag jobba ihop med min bästa vän. Och som inte det vore nog, så har även mina val att följa mitt flöde gjort så att jag har träffat min tvillingsjäl.
Ni kan ha ett bra liv om ni väljer med hjärnan, men den dag ni väljer att följa erat inre så kommer universum och andra sidan att belöna er genom att ge er det bästa liv just ni kan ha. Frågan är bara om du vågar att göra den förändring som behövs?
För att lyssna på Spökpodden, gå in på: