Jag är uppvuxen i en släkt där tron på andra sidan alltid har varit stor. Min mamma och hennes syskon har alltid pratat och berättat om olika upplevelser. Nyligen fick också veta att min morfar hade en väldigt stark tro på andra sidan.
Jag själv har också alltid haft ett stort intresse för det ockulta och andra sidan, men mina upplevelser med andra dimensioner har kommit på senare tid, vad jag har trott iallafall, tills det nyligen har gått upp för mig att jag har haft kontakt med andra sidan under längre tid än vad jag själv förstått. Mer om det i ett senare inlägg, då jag i detta inlägg kommer att berätta om mina tydligaste möten med andra sidan.
Flickan bredvid sängen
Min riktigt första tydliga bevis på att det finns en andra sidan kom till mig när jag var 19 år gammal. På den tiden bodde jag fortfarande kvar i min hemstad Örnsköldsvik. Dock var jag påväg därifrån så tillbringade så ofta jag kunde ledig tid hos släkt nere i Eskilstuna, staden som också skulle bli min hemstad under de kommande 7 åren.
När jag var på besök hos min släkting och dennes sambo en gång hände vad jag då tyckte var en märklig upplevelse. Dagen och kvällen flöt på som vanligt när jag var hos dom på besök. Jag blev väl omhändertagen med dryck och tilltugg. Stillsamma stunder med mycket prat om livet i stort och smått in i småtimmarna. Som vanligt när där på besök fick jag låna gästrummet som låg en trappa ner, somnade alltid gott i det rummet då det var inrett i en lugnande miljö. Det hör också till ovanligheterna att jag vaknar på natten, än i dag så gör jag inte det, somnar och sover alltid igenom hela natten. Men den här kommande natten skulle avvika från det. Från ingenstans vaknar jag till, inte med ett ryck, men ändå snabbt och jag blev plötsligt klarvaken. Blicken hade jag i taket, men för att somna om lade jag om mig så jag hamnade på sidan och min blick flyttades från taket så jag fick en överblick ut över rummet. Då ser jag, en liten flicka sitta på mattan som ligger bredvid sängen. Hon sitter där och leker med några saker, jag uppfattar inte riktigt vad hon leker med men antar att det var hennes leksaker. Jag har aldrig sett flickan tidigare och det finns inga barn i hemmat jag är och besöker. Tankarna hos mig är tom, men min kropp känner ett välbehag och jag bara ligger och iakttar flickan som är fullt upptagen i sin lek. Efter en stund lyfter flickan sin blick och möter min blick, hon ger mig ett stort leende och försvinner ut i tomma intet. Jag sluter mina ögon undan att analysera vad som hänt och somnar återigen om.
När jag vaknar på morgonen efter börjar jag fundera på vad som egentligen hände. Kliver upp för att äta frukost och träffar kvinnan i huset i köket när jag håller på att hälla upp mitt kaffe. Jag berättar om min upplevelse för kvinnan, hur flickan jag såg på natten såg ut och vad hon gjorde. Svaret förvånande mig. Kvinnan som bodde där visste direkt vem det var. Hon kände igen henne på min beskrivning, att det var hennes lillasyster som omkommit 15 år tidigare i en tragiska olycka med en lastbil. Flickan var då i 9 års ålder och kvinnan berättade att hennes lillasyster brukar vara hos dom på besök för att kolla att allt står rätt till.
Barnsteg i vardagsrummet
Åren gick efter mitt möte med flickan i natten. Jag hade flyttat ifrån Eskilstuna och hunnit bo i Stockholm ett par år. Min son föddes på våren 2011, och strax innan hans födelse fick min mamma diagnosen alzheimers. I och med jag fick veta att min mamma blivet sjuk tog jag beslutet att flytta upp till Norrland ett tag för att bo nära henne ett tag innan sjukdomen skulle ta över henne för mycket och radera ut hennes personlighet. Flyttlasset från Stockholm till Norrland bar av sommaren 2011. Som det alltid är vid en flytt så var det några veckor av kaos, inga rutiner i vardagen, byte av jobb, tiden för att skapa en ny vardag hade börjat. Ett par veckor gick och jag hade kommit iordning i det nya hemmet. Jag hade lagt min son för natten, och precis som jag är, sover han också genom hela nätter, något han gjort sedan han bara var ett par veckor gammal. Vid den här tidpunkten var han runt 5-6 månader gammal.
Jag satt i köket för att återhämta mig från en vanlig dag som pappa till en liten bebis. Det var lugnt och stillsamt i lägenheten, och äntligen lite tystnad. Plötsligt hör jag små snabba barnsteg trippa snabbt över vardagsrumsgolvet, ljudet från små barnfötter försvinner lika snabbt som dom uppkommit. Och tystnande återfanns sig direkt. Men mitt lugn hade försvunnit, vad var det som lät? Min son kan inte gå, och han ligger och sover i sin spjälsäng. Jag förflyttar mig snabbt och ljudlöst in till hans rum för att se om han fortfarande ligger kvar. När jag står vid honom vid sängen så ser jag han ligga där och sova tungt. Men vem som sprang över vardagsrumsgolvet är för mig fortfarande okänt.
Trollbord med Ulle Wageborn
Jag och Oscar startade Spökpodden sommaren 2019. Vi båda har haft stort intresse i detta lång tid men hade aldrig riktigt utforskat ämnet när vi startade podcasten. När vi hade spelat in vårat första avsnitt och släppt det till allmänheten så tog det fart på en gång, lyssnarsiffrorna sköt i höjden redan efter första veckan. Diana Wahlborg som var våran första gäst till Spökpodden tipsade om Ulle Wageborn, så vi tog kontakt med henne för att spela in vårat andra avsnitt (släpptes som avsnitt 6). I slutet av augusti 2019 åkte vi till Ulle för inspelning. Det blev ett bra och intressant avsnitt, jag och Oscar hade satt riktlinjer med vad vi ville att Spökpodden skulle vara för något, vilket vi saknade när vi spelade in avsnitt 1. Efter vi var klara med inspelningen med Ulle så föreslog hon att vi skulle köra något som hette Trollbord, något som var helt nytt för mig där och då, hade aldrig hört talas om det. Ulle förklarade snabbt hur det fungerade, och jag minns att jag tänkte att det låter ungefär som en variant av anden i glaset, vilket jag hade kört innan utan vidare upplevelser eller resultat. Jag var alltså skeptisk, både till anden i glaset och till trollbordet vi nu skulle köra. Vi satte oss ner, Ulle guidade mig och Oscar hur vi skulle göra för att vi alla tre skulle hamna i samma sinnesläge, något som tydligen skulle vara nödvändigt för att bordet skulle fungera. Jag var fortfarande skeptiskt, hur ska ett bord kunna övertyga mig om andra sidan.
Vi började, Ulle frågade om vi hade någon från andra sidan med oss. Då känner jag hur bordet flyttar sig och ena benet lyfter sig. Ulle fortsätter fråga frågor till bordet och vi får svar om att det är en person som tillhör Oscar. Frågorna fortsätter och vi får svar tillbaka som är väldigt personliga, som bara Oscar och jag vet om. Hur kunde det vara möjligt minns jag att jag tänkte, det här är ju omöjligt att fejka.
Efter den dagen har jag aldrig mer tvivlat på andra sidan, jag vet att den finns, nu är bara frågan hur jag ska kunna använda mig av den för att kunna ha ett så bra liv som möjligt innan det är min tur att resa vidare från det här livet.