Som liten hade jag lätt för vissa ämnen i skolan och jag minns hur enkelt jag tyckte det var med siffror och att räkna.

Matematik var någonting jag aldrig riktigt behövde lägga ner tid eller energi på eftersom det för sig så naturligt för mig att klara de uppgifter läraren presenterade. Men sen fanns ju de där ämnena som var riktigt jobbiga. Språk var, och är fortfarande än idag, inte min starkaste sida och engelskalektionerna med grammatik, uttal och meningsuppbyggnad bävade jag inför. Hur jag än övade och övade så fastnade kunskapen helt enkelt inte i mitt huvud.  Det sägs ju att det är lätt att lära sig någonting om man är intresserad av ämnet eller har en naturlig fallenhet för det. Jag håller med om att detta stämmer till viss del för det finns en massa saker jag inte kan någonting om överhuvudtaget – för det intresserar mig helt enkelt inte.

Ointressanta saker

Men det har också funnits tillfällen då jag varit tvungen att lära mig saker jag är totalt ointresserad av men trots detta så har jag efter många om och men ändå snappat upp informationen relativt fort och kunskapen har på något vänster ändå fastnat i mitt huvud. Jag tror att alla människor är olika och unika, har en naturlig fallenhet för olika saker och tar upp information och kunskap på olika sätt. Alla har vi en specialitet eller är duktiga på olika saker och på så sätt kompletterar vi varandra. Ingen kan vara duktig på allt, men alla kan vara duktiga på något. Naturlig fallenhet, intresse, tillgång till kunskap, familje- och generationsarv, uppväxt, informationskällor och en hel del saker spelar in när det kommet till en individs kunskap inom olika ämnen och områden.

Låg och mellanstadiet

I låg- och mellanstadiet hade jag det relativt lätt i skolan och som alla andra barn introducerades jag för olika ämnen och ju äldre jag blev – desto fler blev även ämnena. I högstadiet och gymnasiet började dessvärre mitt intresse för den kunskap som skolan erbjöd mig att svalna. Inte för att lektionerna blev intensivare och ämnena mer komplicerade, nej – tvärtom. Men istället för att fokusera och gräva djupare i de ämnen jag var duktig på och fann intressanta drillades jag i att bli bättre på de saker jag var sämre på. Mer energi och tid krävdes för att klara av ett visst ämne, bli godkänd och prestera i sådant jag var mindre bra på. Jag ville lägga ner min tid på det jag tyckte om och brann för att lära mig mer av, men tvingades istället att genomlida timmar av lektioner inom ämnen som jag vare sig fann intressanta eller skulle komma att behöva i framtiden.

Duktiga elever

Vad som idag slår mig är att jag som elev förväntades vara relativt duktig i alla ämnen samtidigt. En vanlig skoldag fylldes med ungefär fem olika ämnen så som matematik, idrott, svenska, naturkunskap och engelska. Vi gavs endast korta pauser mellan varje lektion och hjärnan skulle snabbt ställa om sig till varje ämne. Tänk då hur outvecklade barns hjärnor är men förväntas kunna så mycket redan som väldigt små. Och inte nog med att vi skulle ställa om oss till nya ämnen – till varje lektion tilldelades vi ju även en ny lärare! Nytt ämne, ny lektion, ny lärare, nytt förhållningsätt, nytt utlärningssätt – bara detta kräver otroligt mycket energi från eleverna, samtidigt som det ligger kunskapskrav i varje ämne som ska uppfyllas.