New kind of WKND – Örtofta Slott

New Kind Of Wknd – Örtofta Slott

I samarbete med Spökpodden 

24-25 OKTOBER 2020

_____

Dagordning 

Lördag 24e oktober

  • 12:00 incheckning
  • Lunch (ingår ej i priset)
  • 13:00-14:00 Andlig utvecklingskurs med Anna Strandlind
  • 14:00-14:30 Fika
  • 14:30-15:30 Storseans med Anna Strandlind
  • 16:00-17:00 Mingel med Spökpodden
  • 17:00-18:00 Fri tid
  • 18:00-21:00 Middag
  • 22:00-01:00 Spökjakt på slottet med Spökjakt Sverige

Söndag 25e oktober

  • 08:00 Frukost
  • 11:00 Utcheckning

______

Boka här

Pris: 2,695:-/person

Begränsat antal platser

Middag, fika och frukost ingår i priset samt kurs, seans, spökjakt och övernattning

Se trailer från vårat besök på Örtofta Slott

Se video på när vi besöker Örtofta Slott med Anna Strandlind

Verklighetens kris

I kriser som naturkatastrofer, terrordåd och olyckor ställs mänskligt beteende på sin spets. Det logiska tänkandet försvinner och vi agerar utefter våra instinkter. När vi läser om olika tragiska händelser runt om i världen får vi ofta se hur de drabbade agerar individualistiskt och egoistiskt. En typ av överlevnadsinstinkt tar över och man tycks gå över lik för att rädda sitt eget skinn.

 

 

Även i fiktiva böcker och filmer är detta ett beteende som känns igen. Huvudpersonerna i sådana berättelser har ofta starka personligheter – de tycks kunna allt, är handlingskraftiga och duktiga på föra samman andra och samla en mindre grupp människor som man sedan får följa genom det kaos berättelsen utspelar sig i. Även fast det är en grupp man följer framställs det tydligt hur deras livsöde vilar i händerna på den starka huvudpersonen. Det är den individualistiska styrkan som avgör framgången för resten av gruppen.

I början av mars 2020 bröt det ut en kris här i Sverige. Vårat samhälle vändes upp och ned på över en natt och plötsligt bestod alla nyhetsrapporteringar och övriga medier utav denna kris. Denna kris var det enda vi blev matade med från morgon till kväll. Befolkningen blev rädd och många greps av panik. Sveriges annars så välvårdade matbutiker förvandlades till slagfält och hyllorna gapade tomma – man köpte upp så mycket toalettpapper, jäst och konserver man kunde. Det fanns inget viktigare än att se till att sitt eget hushåll hade så man klarade sig för en längre tid framöver. Hur det var hos grannen brydde man sig inte sig om, bara man själv hade sitt på det torra. 

Men hur är det egentligen? Är det såhär vi agerar instinktivt när vi står inför en kris? Eller är det här beteende skapat av de som bestämmer över oss? Om vi inte hade blivit matade med rädsla och panik av massmedia – hur hade vi faktiskt betett oss?

2017 blev Sverige utsatt för en terrorattack. En lastbil körde med full fart in i en folkmassa och ett stort varuhus i centrala Stockholm. Människor både skadades och dog. Det är dock vad som hände efter denna händelsen som är intressant. Först utbröt panik bland stadens gator då vetskapen om hur stor attacken egentligen var till en början var ganska oviss. När befolkningen stannande upp och kunde identifiera situationen började man sedan agera därefter. Vi agerade dock inte på samma sätt som det ofta porträtteras ut i massmedia eller fiktiva berättelser. Istället öppnade vi upp våra hem och armarna åt de drabbade och de som var i nöd. Vi blev varma mot varandra, slöt samman, kände gemenskap och tänkte på kollektivets bästa. 

Det här beteende i Stockholm är inte ovanligt. Det är så här vi faktiskt agerar i kriser – i verklighetens kriser. Det är ett naturligt och mänskligt beteende som ligger i oss och det är så vi är designade till att agera. I alla kriser som mänskligheten gått igenom har vi agerat på detta vis. Undantag från den kris som utbröt tidigare i år.

Och varför är det så kan vi då fråga oss? Är det kanske för att massmedia matar ut panik, stress och rädsla till oss från alla håll? Se bara på USA under detta år – hur mycket rädsla och hur många klyftor har inte fötts ur både det ena och det andra?

De som sitter på makten vill nämligen att vi ska agera som människorna i de fiktiva kriserna. De vill att vi ska bli rädda och panikslagna och tänka så individualistiskt och egoistiskt som möjligt. De vill få oss att tro att vi måste vänta på den där starka ledaren, den som kan allt och på så sätt rädda oss andra från det hemska som sker. Grupper vänds mot varandra – det finns både goda och onda grupper och på detta sätt skapas klyftor i oss som kollektiv och vi blir som helhet mycket svagare. När vi splittras blir vi svaga och blir vi svaga resulterar det i rädsla och det är just dit de vill få oss. De vill ha en nation i skräck för det är just då de kan styra oss dit de vill.

Det är därför massmedia i alla olika former rapporterar om att vi blir egoistiska i kriser och det är då kaos utbryter. För de vill skapa kaos. De vill separera oss från varandra, vända oss emot varandra, så att vi blir rädda och sårbara.

”The primary method by which governments increase their control is by creating fear”

– Charles Eisenstein

 

Följ mig på instagram – Skrpt.se

Tre mysterium

För ett par veckor sedan spelade jag och min poddkollega Oscar in ett avsnitt som handlade om tre olika mysterium. Det fascinerar mig otroligt mycket att vi lever i en värld där vi går runt och tror att vi koll på saker och ting, att vi alltid ska ha ett vetenskapligt svar på hur verkligheten och märkliga händelser hänger ihop. Därför valde vi att i podden ta upp tre mysterier som ingen ännu kunnat förklara.

Det första fallet handlar om hur tre personer spårlöst försvann från en fyr i England i början av 1900-talet. Dessa tre herrar jobbade i en fyr och det enda spår man har efter dem är anteckningar från en loggbok – här berättar de om ett fruktansvärt oväder – det värsta de någonsin skådat. I sista raden har man dock skrivit att ovädret äntligen är över och att det är lugnt igen. Vad som är märkligt är att ingen annan som bodde i närheten av fyren den natten lade märke till något oväder och det rapporterades heller inte om storm eller regn från närliggande platser. Så frågan är vad som hände dessa tre herrar och varför de spårlöst försvann? 

När vi kommer till fall nummer två så handlar det om ett annat typ av mysterium. I 1500-talets Frankrike bröt nämligen en dansepidemi ut vilket resulterade i någon form utav masshypnos eller liknande. Det började med att en kvinna på ett torg började dansa intensivt till den musik som spelades och fler och fler började ansluta till dansen. Inget märkligt med det kan man ju tycka, om det inte hade varit så att de dansglada människorna inte kunde sluta dansa. De dansade tills de dog helt enkelt. Rapporter och journaler från närliggande sjukhus finns som underlag till denna märkliga händelse.

Det tredje och sista fallet är en utav mina egna personliga favoriter som jag länge läst om och forskat i. Det handlar om en man i Sverige på 1940-talet som är ute på promenad i skogen. Under promenaden får han kontakt med tre utomjordingar som berättar för honom hur han ska bygga upp sin affärsverksamhet och ger honom ett recept på en medicin mot pollenallergi. Efter detta möte gick mannen hem och gjorde som utomjordingarna hade sagt, vilket resulterade i Sveriges första allergimedicin mot pollen och mannens företag växte och blev framgångsrikt.

Det här är bara tre mysterium av miljontals oförklarliga fall världen över. Det finns berättelser, myter, sagor och faktiskt dokumenterade upplevelser som än idag inte kan förklaras vetenskapligt. Vi är många som trots detta vill grotta ner oss i sådana här historier och fascineras av det faktum att vi kanske faktiskt aldrig kommer att få veta vad det var som egentligen hände. Men är det inte det som ändå är det spännande med just mysterium – att man inte alltid kan få en förklaring eller ett svar?

Hör när jag och kollegan Oscar går igenom och pratar mer ingående om dessa tre mysterium i Spökpodden här!

Spökpoddens hemsida

Vi måste räddas till varje pris

För nio år sedan fick min första och största kärlek i livet ett fruktansvärt besked, nämligen diagnosen Alzheimers. Inte ens fyllda 60 år fick hon veta att hennes hjärna kommer att lägga av och sluta fungera som den ska. Jag kände en djup sorg och tyckte livet var orättvist. Min mamma – hon som alltid varit så snäll mot allt och alla skulle få spendera sin sista tid på denna jord med vetskapen om att hennes minnen skulle svika henne. Vilket de till sist gjorde.

Idag är min mamma död. Hon dog en dag i maj 2017. Den dagen var jag och min pappa och besökte henne på det hem som hon var tvunget att inackorderas i då sjukdomen hade tagit över alldeles för mycket. Det var den dagen hon inte längre kunde minnas vem jag var. Min pappa försökte förgäves att hjälpa henne att komma ihåg – han visade fotografier  som hängde vid sidan av sängen och berättade gamla roliga historier. Det var ju jag, hennes älskade son. Hennes yngste sistfödde son i en barnaskara av tre, han som alltid varit mammas pojke sedan dag ett.

Mamma gav, trots våra försök, ingen reaktion. Hon mindes inte vem jag var, jag fanns inte längre i hennes liv – från att i över trettio år varit hennes son var jag nu bara luft.

Från den dagen, en dag i maj för tre år sedan, har jag sett min mamma som död. Den mamma jag hade finns inte längre. Min pappa hälsar fortfarande på henne en gång i veckan, med undantag av de senaste rådande omständigheterna inom sjukvården runt om i landet. Men det är inte min mamma längre, det är bara ett tomt skal av den underbara kvinna som en gång fanns.

Jag kände min mamma och jag vet att om hon kunde uttrycka sin åsikt hade hon bett om att få gå vidare, för det liv hon har idag är inget liv.

I det här fallet så bestämmer någon annan över min mammas liv. Över våra liv. Sjukvården säger att vi ska hålla människor vid liv så länge som möjligt – till och med i de fall där människor inte längre är människor utan bara tomma skal eller våndas av smärtor av olika slag, både fysiskt och psykiskt lidande.

I många fall kan västerländsk medicin och sjukvård bota både åkommor och rädda liv – men vad gör vi egentligen med de som inte går att rädda? Varför ska vi dra ut på deras lidande och för vad?

Det känns som om vi skapat en pengaindustri som går ut på att hålla människor vid liv så länge som möjligt. Inom sjukvården behövs personal, alltså arbetsmöjligheter. Denna personal har i de flesta fall utbildat sig och därmed tagit lån i form av studieskulder som ska stoppas tillbaka in i systemet. Läkemedelsindustrin och den vinst som hör därtill ska vi inte ens börja tala om, det tar vi i ett annat inlägg. Och visste du förresten att sjukhus får bidrag för vinstgivande intressen genom cancerbehandlingar så som cellgifter och strålning? Vi blir sjukare och sjukare trots den hälsohets som råder och vårdpersonal går på knäna och de som drabbas värst av detta är ju som vi redan vet – de som är sjuka och behöver vård.

Yrkeshögskolor öppnar upp utbildningar och efterfrågar medicinska sekreterare eftersom det enligt rapporter kommer vara en stor efterfrågan dessa under kommande år pga den höga belastning sjukvården har och kommer att få. Men! Med den teknikutveckling vi haft de senaste 30 åren kan numera datoriserade program sköta nästintill alla administrativa uppgifter så som patientjournaler, dokumentation och allt som hör därtill. Det talas med rädsla i rösten om att datorer kommer att ta över våra jobb, ersätta oss och därmed kommer fler bli arbetslösa. Varför inte istället datorisera onödiga tjänster, höja lönen för de som redan går på knäna och på så sätt öka kvalitet inom vården?

Det jag vill komma fram till är att sjuka människor och vård överlag numera endast verkar handla om pengar och vinst. De på toppen tjänar pengar på att vi på botten är sjuka. Ju mer de drar ut på vårt lidande, ju mer pengar tjänar de. Och som jag sa i början – varför får vi inte bestämma över våra liv om de nu är våra till att börja med?

Vi lever i ett samhälle där de påstår att människoliv är det viktigaste. Vi måste räddas till varje pris! Men om vi inte vill räddas då? Om vi känner att det räcker nu – det räcker med medicin, sängliggande, smärtor, krämpor och lidande. Vi orkar inte längre, vi har levt ett bra liv. Vi vill avsluta det nu.

Men det bestämmer inte vi – det är någon annan som bestämmer över våra sjuka kroppar. Vi har tappat vår egen rätt till att bestämma över våra liv – den rätten kan vi bara få tillbaka om vi börjar värdera människor  och deras önskningar högre än vad vi värderar pengar. Tills dess måste vi inse och förstå att vi aldrig kommer att komma i första hand av vår så kallade demokrati.

Jag vet iallafall vad min mamma hade önskat. Men hon får inte välja och inte heller vi.

 

 

Vill du läsa om mer samhällskritiska ämnen?  Följ då min nya instagram SKRPT.SE

Munskydd – använda eller ej?

Detta inlägg är ett sponsrat samarbete med influensa-skydd.se

 

Att det pågår en pandemi i världen kan knappast ha undgått någon vid denna tidpunkt. Sveriges strategi har hela tiden varit att fortsätta leva som vanligt men mer försiktigt. Det har tillkommit en hel del restriktioner såklart. Främst har det dock handlat om att tvätta händer noggrant, stanna hemma vid sjukdom och andra självklara saker. Att ha med sig lite handsprit i väskan har blivit någonting som majoriteten av svenskar gör.

 

Ibland ser man folk i Sverige som går runt med munskydd, här i Sverige är det inte krav på att man måste ha munskydd men det kan verkligen vara en bra idé för att skydda sig så mycket som möjligt från smitta. Covid-19 smittar via lätta saker som en främlings nysning eller hosta, sånt man inte kan värja sig från. Viruset smittar via slem och snor och kan smitta dig som får små partiklar på handen och sen kliar dig på näsan (till exempel), det är därför handhygienen är extra viktig just nu.

 

Hos influensa-skydd.se kan du hitta munskydd som är godkända och testade av Läkemedelsverket här i Sverige. Det skyddar (omgivningen) mot mikroorganismer i utandningsluften samt skyddar bäraren mot eventuella stänk eller droppsmittor.

 

Meditera mera

Inom alla kulturer och religioner runt om i världen hör man talas om historier som berättar om en svunnen tid där mystik, väsen och och andra övernaturliga händelser var en del av vardagen. Inte kan det vara någon slump att dessa historier från alla världens hörn på ett eller annat sätt har liknelser med varandra trots att de kommer från helt vitt skilda platser? Är det en slump att det sedan mänsklighetens begynnelse berättats om naturens mystiska krafter? Och kan människor som levde för flera tusen år sedan, utan någon form av kommunikation med omvärlden, bevittnat liknande händelser som än idag lever kvar i form av myter och folktro?

Idag färdas information snabbt över jordklotet. Ni har säkert hört talas om begreppet ”urban legend”; en typ av modern historia som berättats så många gånger i olika former att man inte längre vet om den någonsin har hänt eller bara är påhittad. Att en historia dyker upp på flera ställen på olika platser runt om i världen i dagens samhälle är inte så konstigt. Med hjälp av TV, tidningar, internet och sociala medier kan man snabbt sprida fake news. Förr i tiden var det dock nästintill omöjligt att få den här typen utav information och varje kultur runt om i världen hade sitt eget sätt att leva på, sitt eget språk, sin egen folktro och sin egen historia. Trots detta ser vi gång på gång hur liknande berättelser dyker upp i gamla myter och sägner – det talas om jättar, drakar, monster, väsen, vättar, tomtar, troll, älvor, sjöjungfrur och kontakt med andra sidan. Vad hade folk gemensamt förr i tiden som vi idag saknar?

Vad jag tror har hänt är att vi börjat tvivla. Att vi med tiden som det västerländska industriella samhället började ta mer och mer form gled vi längre och längre bort från den helhet som vi en gång levde i. Vi levde i symbios med naturen, Moder Jord, månen, solen och årstiderna. Ju mer avstängda, åtskilda, praktiska och vetenskapliga vi blev, ju mer började vi avfärda den naturliga men ändå mystiska världen och började vrida och vända på allting för att kunna ge en saklig förklaring. I takt med att vi blev alltmer duktigare på vetenskap och logik förlorade vi den magiska och mystiska kunskapen vi en gång hade och som på så många andra sätt kunde ge förståelse och trygghet.

Idag finns det fortfarande många som upplever övernaturliga ting, andra världar eller oförklarliga händelser. Men det har börjat ses som en alternativ syn på livet och universum, inte den självklarhet det en gång var och idag anser många att det bara är båg och skrock.

Jag tror att vi tappade vikten i att förstå att vi är ett med naturen, djuren, skogen, havet, himlen och universum den dag vi började flytta in i städerna. När vi började bygga upp konstgjorda samhällen med enbart hus, gator och människor som grund förlorade vi det som en gång gjorde att vi fortfarande var en del av naturen och allt som kommer därtill. Vi känner oss inte längre trygga i skogarna vi en gång levde i, haven vi en gång seglade på, slätterna vi en gång sprang på, bergen vi en gång klättrade i eller fälten som en gång gav oss vårt dagliga bröd. Vi kan inte längre peka ut stjärnkonstellationer, namnge träd och växter – vi har inte längre ens kunskap om hur maten vi äter hamnar på vår tallrik.

Förut var vi mer självförsörjande. Vi odlade vår egen mat, jagade och slaktade våra egna djur. Vi hade både förståelse och respekt för naturen och vi förstod hur viktigt det var med årstider, väder och vind, ebb och flod, torka och regn. Blev det en bra sommar fick vi en god skörd och mat på bordet – blev det en dålig sommar medförde det i många fall en fråga om liv eller död.

Med denna typ av livsstil och vardagsbestyr levde vi inte bara i symbios med Moder Jord, utan även bergens dvärgar och jättar, skogens älvor och troll, gårdens tomtar och vättar, havens vidunder och sjöjungfrur – nattens mystiska väsen och dagens härliga värme och ljus. Detta gjorde att vi vände oss till naturen och dess väsen för  kunskap och för att få råd och be om hjälp. Vi berättade historier för barnen runt lägerelden och visade vår tacksamhet genom olika ceremonier och högtider. Vi visste att genom respekt och tacksamhet till den jord vi lever på kommer även våra liv att gynnas om det finns balans och harmoni. Vi förstod att vi var ett med naturen och att denna kraft och visdom översteg vår egen.

Människan levde också i en tid som inte var fylld med så mycket överflödig information och livet gick i ett långsammare tempo. Mer gynnsamt för att ta tid till sig själv och utforska sin inre värld. Den värld vi idag har stängt.

Under vinterhalvåret i Sverige fanns heller inte så mycket att göra förr i tiden. Det var mörkt och kallt och månaderna gick ofta ut på att hushålla med maten så att den skulle räcka till våren. Därför var man heller inte lika aktiv, dels för att man inte skulle behöva lika mycket mat och näring och dels för att inte bli hungrig. Man hamnade i en sorts dvala, likt björnen som går i ide på vintern. Idag skulle vi benämna ett sådant beteende likt meditation. I ett meditativt tillstånd öppnar du upp de sinnen som annars hålls tillbaka. Se på exempelvis munkarna i Tibet och hur de lever sina liv.

Därför tycker jag att vi ska sluta tvivla på det vi idag ser som övernaturligt. En gång i tiden var det inte övernaturligt – det var en del av den symbios vi själva levde i. Det har alltid funnits där och det finns där än idag. Vi har bara glömt hur vi ska göra för att öppna upp. Vi har avskilt oss från naturen och därmed även valt bort en del av oss själva – valt bort de parallella världar som kan hjälpa oss med våra liv i denna värld.

Så gå ut i skogen, spring över ängarna, dyk ner bland vågorna, sätt dig och meditera på en bergstopp – när bruset av staden tystnar kommer naturen och dess väsen börja viska. Och du för möjlighet till att lyssna.

 

Spökpoddens hemsida

Skräckvälde

”Om du är stygg så kommer tomten inte med några klappar till dig på julafton!”

Den meningen har du förmodligen fått höra minst en gång under din uppväxt. Säkerligen har du själv i vuxen ålder upprepat de orden till dina egna barn. Ett hot för att ändra och påverka barnets beteende till något bättre eller för att få något gjort: städa sitt rum, bete sig hos mor- och farföräldrar, vara duktiga i skolan, osv. Prestera helt enkelt. Vi styrs tidigt in i prestationsångest med hot som metod.

 

Vidare under uppväxten matas vi ofta av fler skräckexempel. Om du inte borstar tänderna kommer de att ruttna och ramla ut; om du ljuger blir din tunga svart; tittar du för mycket på TV så kommer dina ögon att bli fyrkantiga. Jag fick själv höra som liten att om jag gjorde för många grimaser så fastnar mitt ansikte i det läget och jag skulle få se ut så för resten av livet! Tokigt. En grimas har väl aldrig skadat någon?

Vi växer upp och förstår att föräldrarnas uttalanden faktiskt bara var tomma hot. Trots detta för vi vidare dessa hot till våra egna barn som någon form utav uppfostringsmetod. För om någon blir tillräckligt rädd då gör den väl som en säger, eller hur?

I vuxen ålder slutar dock inte hot att påverka oss. Varje dag exponeras vi för olika typer av reklam och marknadsföring med just skrämselmetoder som verktyg. Om vi inte köper en viss tandkräm så kommer vi få fläckar på tänderna, lukta illa och behöva dölja munnen med handen när vi skrattar och ler. Reklamen får oss att tro, med skrämselmetod som verktyg, att de som använder sig av just denna tandkräm har perfekt munhygien, är snygga och lyckliga.

När du ska köpa en ny bil är det viktigt att du väljer rätt typ av bil annars kommer du att dö vid en krock. Den nya bilen kommer skydda dig och din familj. Och visst är det sant – dagens bilar är mycket mer säkra än de äldre modellerna, men även när de äldre modellerna såldes in var ju även dessa de mest säkra av alla. Och idag spelar även andra saker in: komfort, teknik, det senaste och det snyggaste. Bilen ska inte bara vara säker den måste vara snygg, stor och cool också för har man inte en ny bil, då är man ju inte så cool. Inte lika cool som alla andra.

Kanske hade det varit bra att få information vid sitt bilköp att man bör undvika att vara ute i trafiken en lördag och söndag förmiddag då flest bilolyckor sker. Dessa olyckor sker på grund av folk som kör bakfulla eller berusade och inte beroende på vilken cool bil som användes.

Minns ni reklamen som ett känt chips-varumärke lanserade i början av 2000-talet?  Ett gäng coola killar hade fest men det var inga tjejer som ville komma på festen. De coola killarna ringde då till sin mindre coola kompis och frågade om han visste var alla tjejer var någonstans. Alla  tjejer var så klart hemma hos den mindre coola killen, som nu hade blivit cool, för han hade ju köpt hem chips. Har du inte de senaste chipsen får du nämligen inga tjejer!

Reklam och marknadsföring använder sig ofta öppet av skrämselmetoder. Man vill bli socialt accepterad och köpa de senaste prylarna för att antingen vara lika cool som alla andra eller för att få det perfekta liv man drömmer om. Även om vissa reklamer bara indirekt använder sig utav denna skrämseltaktik blir det dock i slutändan samma typ av utkomst – man känner att man inte duger som man är. Man måste prestera, man måste köpa, man måste hela tiden ha någonting mer för att få något annat.

Skrämselmetoder som verktyg ända från barnsben upp i vuxen ålder bygger på att du kommer att hamna utanför systemet och det socialt accepterade samhället om du inte konsumerar en viss produkt eller tjänst.

På samma sätt som föräldrar påverkar barn med hot för att de ska prestera, påverkar företag konsumenten med hot för att denne ska köpa mer produkter. Samma sätt gäller på arbetsplatsen.

När du börjar jobba måste du komma i tid och anpassa dig efter de  regler och bestämmelser som arbetsgivaren ger. Här är det viktigt att du direkt visar framfötterna och rättar dig i ledet – annars åker du ut lika fort som du kom in. Skräcken över att bli av med jobbet är en känsla nästan alla i Sverige lever med eller åtminstone kan relatera till. Vi är rädda för att inte kunna betala räkningarna; över att inte kunna hitta ett nytt arbete; utan arbete tappar vi också det vi identifierar oss med vilket kan leda till en livskris och då vet vi inte längre vilka vi är eller vad meningen med livet är.

Skrämselmetoden som verktyg från allt från föräldrar till multimiljonföretag, från våra chefer och arbetsplatser – till och med våran egen livsstil och sociala umgänge håller oss i schack och bidrar till att vi alltid känner någon form utav prestationsångest eller uppgivenhet. Detta generar i sin tur att vi sällan vågar oss ur ekorrhjulet för att söka våra drömmar.

Vi lever i ett land där det sägs att det är befolkningen som bestämmer vilka som ska få bestämma och ta alla viktiga beslut – vi lever i ett demokratiskt land. Rent indirekt bestämmer ju då vi, eller hur? I Sverige betyder demokrati att vi väljer ut en liten grupp människor som får bestämma över oss – vi lägger våra liv och vår framtid i deras händer.

Vi väljer ofta en grupp för att vi ogillar den andra gruppen. Två eller flera grupper där uppe på toppen pratar ofta skit om varandra. De använder sig utav skrämselmetoder här också. Om ni väljer den här gruppen så kommer skatterna att höjas, väljer ni den där gruppen så kommer skatterna att sänkas. Allt handlar om hur dåligt det kommer bli om man väljer fel grupp men hur fantastisk bra det kommer bli om rätt grupp vinner. Återigen blir vi skrämda, rädda, skräckslagna. Tänk om fel grupp vinner! Då kommer vi bli av med jobbet. Vi kommer inte längre ha råd att bo kvar där vi bor. Den coola bilen måste säljas. Chipsen kan inte längre köpas och tjejerna försvinner.  Våra liv kommer att ta slut samma dag som fel grupp vinner. Upp till kamp!

Precis som när tomten inte kommer med några klappar på julafton.

Så här fungerar det. Likt slavägare förr i tiden kunde hålla flera hundratals människor fångar genom skräck och våld, tygla dem och till slut få dem att tro att de inte hade något annat val har vi idag blivit slavar åt systemet med skrämselmetoder som verktyg. Så länge vi är rädda kan de styra oss.

Kom ihåg att rädsla är en reaktion – mod är ett val. Låt inte rädsla styra ditt liv.

 

 

Spökpoddens hemsida

Mjällbusters – för ett liv utan mjäll

Detta inlägg är ett sponsrat samarbete med Mjällbusters

 

Att lida av torr eller irriterad hårbotten kan vara ett stort problem.

 

Vad beror mjäll på?

Mjäll kan bero på att kroppen reagerar på någon slag jästsvamp som finns överallt på huden. Det blir vita hudflagor av döda hudceller som bildas från huvudets hårbotten. Det förekommer ofta även besvär som rodnad och hudirritation. Annars kan mjäll orsakas av starka hårprodukter som innehåller alkohol. Det får hårbotten att torka ut och ger tyvärr ännu mera besvär. Det finns två olika typer av mjäll. Den torra sorten är den som flagnar och lämnar vita små “snöflingor” på axlarna. Den feta sortens mjäll lägger sig mer som en gulaktig beläggning i hårbotten. Ingetdera låter som någonting man gärna går runt med i onödan. 

 

Undvika och förebygga mjäll effektivt.

Om du lider av mjäll ska du börja använda mjällschampo. 

 

Mjällbusters är ett effektivt och vårdande mjällschampo. Schampot är tillverkat i en fabrik som ligger i Skåne som har lång erfarenhet av tillverkning av just hårprodukter. Den är högklassig och ger ditt hår ett långvarigt renare känsla. För att bibehålla en frisk hårbotten med ett fortsatt strålande resultat bör du använda det regelbundet. Undvik också att använda huvudbonader då det gör att hårbotten får svårt att andas och det kan bildas mycket fukt under en svettig keps. Om du ska använda dig av stylingprodukter, försök då att se över innehållet en gång extra. Innehållet skiljer sig åt mellan olika märken, ta din tid och jämför. 

 

Mjällbusters mjällschampo är utvecklat med skandinaviskt klimat i åtanke och även lite extra för den moderna och atletiska människan. Känner du att någonting av detta stämmer in på dig? Besök då Mjällbusters redan idag! Det är snabb leverans och fri frakt inom Sverige.

 

 

mjällbusters mjällschampo

Randonautica – En upplevelse

Vi hade precis spelat in ett avsnitt med Spökpodden. Kvällen var fortfarande ung och vi hade massor med energi kvar för att skapa något mer till vår podd eller YouTube-kanal. Min kollega Oscar hade precis fått nys om den omtalade appen Randonautica som nyligen gått viral.

Oscar började berätta för mig om de olika historier han kommit över vad som hade hänt när man testat appen. Kroppar hade hittats, personer hade hamnat mitt i skottlossningar, mystiska föremål hade dykt upp på platsen, osv. Spännande, men att tro att en app skulle kunna få mig till ett ställe där någonting överväldigande precis händer eller något oförklarligt ligger gömt, tvivlade jag starkt på.

Vi packade ihop våra saker och lastade in i bilen, klara för dagen med inspelningar. Men innan vi avslutade helt hade vi bestämt oss för att testa appen ändå – kanske skulle den funka om vi båda två gick in och trodde tillräckligt mycket på det så kanske vi attraherar någonting spännande tänkte vi.

Det är här det blir intressant: redan när vi börjar förbereda oss och laddar ner appen kommer en pirrande känsla i kroppen – det känns lite läskigt och spännande trots att vi bara för några minuter sedan inte alls var vidare imponerade trots allt vi hört och läst.

Appen laddas ner, vi öppnar den och följer instruktionerna. Appen ber oss rikta in vår energi och våra tankar på någonting speciellt medan den hittar en destination åt oss. Det sägs nämligen att det vi tänker på ska ligga på platsen som appen tar fram eller något annat spännande.

Vår destination ligger 7 minuter bort – vi sätter oss i bilen, startar på GPSen och börjar åka

Vill ni se när vi testar Randonautica appen så klicka här

Känslorna jag fick när vi startade Randonautica kan jag likna med när vi åker iväg med olika spökjägarteam och försöker hitta övernaturliga väsen eller liknande. Man triggar igång varandra genom berätta om olika historier man varit med om och stämningen blir mer och mer spänd och spännande samtidigt utrustning plockas fram och riggas upp.

När jag var med på en spökjakt för första gången, på ett professionellt och seriöst sätt, var vi så pass många att vi behövde dela upp oss i olika grupper. Området var stort vilket gjorde att vi var tvungna att ta en byggnad var åt gången, sedan bytte vi efter en timme och testade nästa område.

Under just den kvällen fick vi lite olika bevis på att andevärlden existerade och kunde kommunicera med oss. Men det som egentligen var mest fascinerande var hur stämningen i grupperna byggdes upp och hur sammansvetsade man blev med varandra genom att tillsammans genomföra en såpass spännande grej. Vi var spända och förväntansfulla ulla, vissa kanske till och med lite rädda under kvällen. Några utav oss kom varandra såpass nära att man funnit vänner för livet.

Det jag vill säga är att alla någon gång borde testa på exempelvis en riktig spökjakt eller appar likt Randonautica. Det ger er en upplevelser och spänning man inte kan skapa själv. Väldigt nervkittlande!

Och med lite tur kanske ni även någon gång kan få uppleva äkta mystisk, oförklarliga händelser eller till och med få kontakt med andevärlden på riktigt.

 

Spökpodden hemsida

Lyssna på spökpodden här

Är vi fångar i livets algoritm?

För ett tag sedan blev jag sugen på att se en film som jag inte hade sett på många år. Då jag sällan kollar på film eller serier själv så har jag valt bort att inte ha någon streaming-tjänst. Jag kollade upp vilka olika streaming-tjänster som kunde tänkas ha filmen jag var sugen på att se och alternativet blev såklart Netflix.

Jag åkte hem, fixade Netflix och började söka. Där fanns filmen, eller rättare sagt dokumentären, jag ville se – nämligen Matrix. Den var till och med bättre än vad jag mindes. Rekommenderas starkt!

Hur som helst. Jag började använda Netflix nu när jag ändå hade skaffat det och slötittade på lite stand-up, några avsnitt från ett par serier och kikade runt bland de filmer som fanns. Det slog mig ganska så snabbt att Netflix första-sida endast föreslog liknande filmer och serier jag tidigare sökt eller tittat på: ingenting nytt kom upp för mig. Den ena filmen efter den andra var i samma stil som mina tidigare val. Egentligen inget konstigt då jag vet hur algoritmer fungerar. Men. Det är just det som skrämmer mig. Jag vet om det och ändå fastnar jag i att bara titta på de alternativ som Netflix ger mig. Det är lätt att fastna och bli bekväm.

Samma typ av algoritm finner vi i våra sociala medier. När vi skaffar ett konto så börjar vi med att följa våra vänner, några företag vi gillar, lite inspirationskonton, osv. Vad vi då sällan tänker på är att vi nästintill frivilligt avskärmar oss från resten av världen. Efter våra första val inom sociala medier kommer vi hädanefter bara bli exponerade av konton liknande de vi redan följer. Algoritmen känner av vad vi känner igen oss i och skapar automatiskt en bubbla för oss att fortsätta vara trygga i och sveper in oss i en bekvämlighet.

Alla i mitt feed har ungefär samma åsikter som mig, de nyheter som kommer upp är endast det som jag tidigare exponerats för, när jag scrollfunktionen ser jag det jag redan tycker om och den ”inspiration” jag matas med är det jag redan lever i, eller i vissa fall vill leva i. Om jag inte aktivt söker mig utanför denna bubbla kommer jag att fastna i den.

När vi idag söker efter ny information så vänder vi oss till sökmotorer i mobilen eller via datorn som är uppkopplade till alla våra appar, all vår personliga information, mail och tidigare besökta hemsidor. Våra teknikprylar har till och med börjat registrera de samtal vi för i den fysiska världen. Hur många gånger har du kanske märkt att det du pratade om för en liten stund sedan faktiskt till synes från ingenstans ploppar upp som reklam på dina sociala medier till exempel? Tillfällighet? Snarare Big Brother’s watching you.

Detta betyder att när vi söker efter ny information via sökmotorer som Google så kommer de sökträffarna vara anpassade efter vår tidigare historik, våra appar, våra sociala medier, våra nyhetsflöden och även vårt levnadssätt. Vi får alltså till oss information som är anpassad för oss och vad vi redan gillar och tycker om. Återigen kommer algoritmens bubbla att stramas åt allt hårdare. Återigen blir det lätt för oss att bli passiva, kanske inte medvetet, men det är medvetet från någon annanstans. Vi är inte längre medvetna om att vi inte är medvetna om att algoritmen till och med styr den information vi vill åt.

Det är inte längre vi som bestämmer vad vi blir exponerade för. Men på något konstigt vänster så nöjer vi oss ändå med det, för i slutändan så tar vi ju del av den information som passar in i våra åsikter och våra tankar – vi känner oss ändå trygga. Och den där trygghetsbubblan är ju väldigt viktig, eller hur?

Så fungerar även livets algoritm.

Du har säkert i vuxen ålder redan sållat ut vänner och bekanta, valt ett umgänge med människor, arbetskollegor och annat folk som du gillar och tycker om. Oftast är dessa personer i ditt liv väldigt lika dig själv, det är ju därför du gillar dem såpass mycket som du gör! Kanske har du en bekant eller någon på jobbet som du inte riktigt klickar med, men med denne pratar du säkerligen bara om vädret eller annat ytligt. Annat där djupare tankar och åsikter egentligen inte spelar så stor roll. Du undviker alltså aktivt även i ditt vardagliga liv att inte bli exponerad för saker som inte passar dig, dina åsikter och ditt levnadssätt. För de åsikterna som inte passar dina, de åsikterna är ju fel – det är ju dina tankar som är rätt.

Rädslan för att exempelvis dina vänner eller din umgängeskrets inte längre skulle tycka om dig om du kanske börjar utvecklas åt ett annat håll, att du ändrar åsikter eller välkomnar förändring på ett sätt som inte stämmer överens med det du levt i tidigare, gör att du inte känner dig bekväm med att, säg, lyssna på någon annan fullt ut, testa på nya saker, osv – för du har ju redan bestämt dig för vad du gillar och inte gillar. Det bestämde du redan i tidig ålder, när din hjärna inte var fullt utvecklad och dina erfarenheter inte var tillräckliga. Och du kan ju inte ändra dig nu, eller hur?

Detta är inget nytt. Vi vet om detta. Precis som jag vet om hur algoritmer fungerar på streaming-tjänsterna, i sociala medier och ute bland sökmotorerna. Ändå gör vi inget åt det. Vi accepterar det och tänker inte ens på det längre. Vi har gett bort vår rättighet att utveckla oss som människor till de stora företagen som styr över algoritmerna. Vi har gått från att vara individer med egna tankar och funderingar till en flock med kollektiva tankar, en flock som styrs av världseliten. Och vi har fastnat i livets algoritm och blivit alldeles för bekväma för att ens orka bry oss om det.

Det finns dock en lösning: börja söka dig bortom din trygghetszon, bortom den algoritm som du skapat åt dig själv. Jag lovar att när du väl börjar, så kommer du att förstå vilken nyanserad färgskala som finns utanför den bekvämligheten som livets algoritm fångat dig i.

 

Spökpoddens hemsida