Meditera mera

Inom alla kulturer och religioner runt om i världen hör man talas om historier som berättar om en svunnen tid där mystik, väsen och och andra övernaturliga händelser var en del av vardagen. Inte kan det vara någon slump att dessa historier från alla världens hörn på ett eller annat sätt har liknelser med varandra trots att de kommer från helt vitt skilda platser? Är det en slump att det sedan mänsklighetens begynnelse berättats om naturens mystiska krafter? Och kan människor som levde för flera tusen år sedan, utan någon form av kommunikation med omvärlden, bevittnat liknande händelser som än idag lever kvar i form av myter och folktro?

Idag färdas information snabbt över jordklotet. Ni har säkert hört talas om begreppet ”urban legend”; en typ av modern historia som berättats så många gånger i olika former att man inte längre vet om den någonsin har hänt eller bara är påhittad. Att en historia dyker upp på flera ställen på olika platser runt om i världen i dagens samhälle är inte så konstigt. Med hjälp av TV, tidningar, internet och sociala medier kan man snabbt sprida fake news. Förr i tiden var det dock nästintill omöjligt att få den här typen utav information och varje kultur runt om i världen hade sitt eget sätt att leva på, sitt eget språk, sin egen folktro och sin egen historia. Trots detta ser vi gång på gång hur liknande berättelser dyker upp i gamla myter och sägner – det talas om jättar, drakar, monster, väsen, vättar, tomtar, troll, älvor, sjöjungfrur och kontakt med andra sidan. Vad hade folk gemensamt förr i tiden som vi idag saknar?

Vad jag tror har hänt är att vi börjat tvivla. Att vi med tiden som det västerländska industriella samhället började ta mer och mer form gled vi längre och längre bort från den helhet som vi en gång levde i. Vi levde i symbios med naturen, Moder Jord, månen, solen och årstiderna. Ju mer avstängda, åtskilda, praktiska och vetenskapliga vi blev, ju mer började vi avfärda den naturliga men ändå mystiska världen och började vrida och vända på allting för att kunna ge en saklig förklaring. I takt med att vi blev alltmer duktigare på vetenskap och logik förlorade vi den magiska och mystiska kunskapen vi en gång hade och som på så många andra sätt kunde ge förståelse och trygghet.

Idag finns det fortfarande många som upplever övernaturliga ting, andra världar eller oförklarliga händelser. Men det har börjat ses som en alternativ syn på livet och universum, inte den självklarhet det en gång var och idag anser många att det bara är båg och skrock.

Jag tror att vi tappade vikten i att förstå att vi är ett med naturen, djuren, skogen, havet, himlen och universum den dag vi började flytta in i städerna. När vi började bygga upp konstgjorda samhällen med enbart hus, gator och människor som grund förlorade vi det som en gång gjorde att vi fortfarande var en del av naturen och allt som kommer därtill. Vi känner oss inte längre trygga i skogarna vi en gång levde i, haven vi en gång seglade på, slätterna vi en gång sprang på, bergen vi en gång klättrade i eller fälten som en gång gav oss vårt dagliga bröd. Vi kan inte längre peka ut stjärnkonstellationer, namnge träd och växter – vi har inte längre ens kunskap om hur maten vi äter hamnar på vår tallrik.

Förut var vi mer självförsörjande. Vi odlade vår egen mat, jagade och slaktade våra egna djur. Vi hade både förståelse och respekt för naturen och vi förstod hur viktigt det var med årstider, väder och vind, ebb och flod, torka och regn. Blev det en bra sommar fick vi en god skörd och mat på bordet – blev det en dålig sommar medförde det i många fall en fråga om liv eller död.

Med denna typ av livsstil och vardagsbestyr levde vi inte bara i symbios med Moder Jord, utan även bergens dvärgar och jättar, skogens älvor och troll, gårdens tomtar och vättar, havens vidunder och sjöjungfrur – nattens mystiska väsen och dagens härliga värme och ljus. Detta gjorde att vi vände oss till naturen och dess väsen för  kunskap och för att få råd och be om hjälp. Vi berättade historier för barnen runt lägerelden och visade vår tacksamhet genom olika ceremonier och högtider. Vi visste att genom respekt och tacksamhet till den jord vi lever på kommer även våra liv att gynnas om det finns balans och harmoni. Vi förstod att vi var ett med naturen och att denna kraft och visdom översteg vår egen.

Människan levde också i en tid som inte var fylld med så mycket överflödig information och livet gick i ett långsammare tempo. Mer gynnsamt för att ta tid till sig själv och utforska sin inre värld. Den värld vi idag har stängt.

Under vinterhalvåret i Sverige fanns heller inte så mycket att göra förr i tiden. Det var mörkt och kallt och månaderna gick ofta ut på att hushålla med maten så att den skulle räcka till våren. Därför var man heller inte lika aktiv, dels för att man inte skulle behöva lika mycket mat och näring och dels för att inte bli hungrig. Man hamnade i en sorts dvala, likt björnen som går i ide på vintern. Idag skulle vi benämna ett sådant beteende likt meditation. I ett meditativt tillstånd öppnar du upp de sinnen som annars hålls tillbaka. Se på exempelvis munkarna i Tibet och hur de lever sina liv.

Därför tycker jag att vi ska sluta tvivla på det vi idag ser som övernaturligt. En gång i tiden var det inte övernaturligt – det var en del av den symbios vi själva levde i. Det har alltid funnits där och det finns där än idag. Vi har bara glömt hur vi ska göra för att öppna upp. Vi har avskilt oss från naturen och därmed även valt bort en del av oss själva – valt bort de parallella världar som kan hjälpa oss med våra liv i denna värld.

Så gå ut i skogen, spring över ängarna, dyk ner bland vågorna, sätt dig och meditera på en bergstopp – när bruset av staden tystnar kommer naturen och dess väsen börja viska. Och du för möjlighet till att lyssna.

 

Spökpoddens hemsida

Skräckvälde

”Om du är stygg så kommer tomten inte med några klappar till dig på julafton!”

Den meningen har du förmodligen fått höra minst en gång under din uppväxt. Säkerligen har du själv i vuxen ålder upprepat de orden till dina egna barn. Ett hot för att ändra och påverka barnets beteende till något bättre eller för att få något gjort: städa sitt rum, bete sig hos mor- och farföräldrar, vara duktiga i skolan, osv. Prestera helt enkelt. Vi styrs tidigt in i prestationsångest med hot som metod.

 

Vidare under uppväxten matas vi ofta av fler skräckexempel. Om du inte borstar tänderna kommer de att ruttna och ramla ut; om du ljuger blir din tunga svart; tittar du för mycket på TV så kommer dina ögon att bli fyrkantiga. Jag fick själv höra som liten att om jag gjorde för många grimaser så fastnar mitt ansikte i det läget och jag skulle få se ut så för resten av livet! Tokigt. En grimas har väl aldrig skadat någon?

Vi växer upp och förstår att föräldrarnas uttalanden faktiskt bara var tomma hot. Trots detta för vi vidare dessa hot till våra egna barn som någon form utav uppfostringsmetod. För om någon blir tillräckligt rädd då gör den väl som en säger, eller hur?

I vuxen ålder slutar dock inte hot att påverka oss. Varje dag exponeras vi för olika typer av reklam och marknadsföring med just skrämselmetoder som verktyg. Om vi inte köper en viss tandkräm så kommer vi få fläckar på tänderna, lukta illa och behöva dölja munnen med handen när vi skrattar och ler. Reklamen får oss att tro, med skrämselmetod som verktyg, att de som använder sig av just denna tandkräm har perfekt munhygien, är snygga och lyckliga.

När du ska köpa en ny bil är det viktigt att du väljer rätt typ av bil annars kommer du att dö vid en krock. Den nya bilen kommer skydda dig och din familj. Och visst är det sant – dagens bilar är mycket mer säkra än de äldre modellerna, men även när de äldre modellerna såldes in var ju även dessa de mest säkra av alla. Och idag spelar även andra saker in: komfort, teknik, det senaste och det snyggaste. Bilen ska inte bara vara säker den måste vara snygg, stor och cool också för har man inte en ny bil, då är man ju inte så cool. Inte lika cool som alla andra.

Kanske hade det varit bra att få information vid sitt bilköp att man bör undvika att vara ute i trafiken en lördag och söndag förmiddag då flest bilolyckor sker. Dessa olyckor sker på grund av folk som kör bakfulla eller berusade och inte beroende på vilken cool bil som användes.

Minns ni reklamen som ett känt chips-varumärke lanserade i början av 2000-talet?  Ett gäng coola killar hade fest men det var inga tjejer som ville komma på festen. De coola killarna ringde då till sin mindre coola kompis och frågade om han visste var alla tjejer var någonstans. Alla  tjejer var så klart hemma hos den mindre coola killen, som nu hade blivit cool, för han hade ju köpt hem chips. Har du inte de senaste chipsen får du nämligen inga tjejer!

Reklam och marknadsföring använder sig ofta öppet av skrämselmetoder. Man vill bli socialt accepterad och köpa de senaste prylarna för att antingen vara lika cool som alla andra eller för att få det perfekta liv man drömmer om. Även om vissa reklamer bara indirekt använder sig utav denna skrämseltaktik blir det dock i slutändan samma typ av utkomst – man känner att man inte duger som man är. Man måste prestera, man måste köpa, man måste hela tiden ha någonting mer för att få något annat.

Skrämselmetoder som verktyg ända från barnsben upp i vuxen ålder bygger på att du kommer att hamna utanför systemet och det socialt accepterade samhället om du inte konsumerar en viss produkt eller tjänst.

På samma sätt som föräldrar påverkar barn med hot för att de ska prestera, påverkar företag konsumenten med hot för att denne ska köpa mer produkter. Samma sätt gäller på arbetsplatsen.

När du börjar jobba måste du komma i tid och anpassa dig efter de  regler och bestämmelser som arbetsgivaren ger. Här är det viktigt att du direkt visar framfötterna och rättar dig i ledet – annars åker du ut lika fort som du kom in. Skräcken över att bli av med jobbet är en känsla nästan alla i Sverige lever med eller åtminstone kan relatera till. Vi är rädda för att inte kunna betala räkningarna; över att inte kunna hitta ett nytt arbete; utan arbete tappar vi också det vi identifierar oss med vilket kan leda till en livskris och då vet vi inte längre vilka vi är eller vad meningen med livet är.

Skrämselmetoden som verktyg från allt från föräldrar till multimiljonföretag, från våra chefer och arbetsplatser – till och med våran egen livsstil och sociala umgänge håller oss i schack och bidrar till att vi alltid känner någon form utav prestationsångest eller uppgivenhet. Detta generar i sin tur att vi sällan vågar oss ur ekorrhjulet för att söka våra drömmar.

Vi lever i ett land där det sägs att det är befolkningen som bestämmer vilka som ska få bestämma och ta alla viktiga beslut – vi lever i ett demokratiskt land. Rent indirekt bestämmer ju då vi, eller hur? I Sverige betyder demokrati att vi väljer ut en liten grupp människor som får bestämma över oss – vi lägger våra liv och vår framtid i deras händer.

Vi väljer ofta en grupp för att vi ogillar den andra gruppen. Två eller flera grupper där uppe på toppen pratar ofta skit om varandra. De använder sig utav skrämselmetoder här också. Om ni väljer den här gruppen så kommer skatterna att höjas, väljer ni den där gruppen så kommer skatterna att sänkas. Allt handlar om hur dåligt det kommer bli om man väljer fel grupp men hur fantastisk bra det kommer bli om rätt grupp vinner. Återigen blir vi skrämda, rädda, skräckslagna. Tänk om fel grupp vinner! Då kommer vi bli av med jobbet. Vi kommer inte längre ha råd att bo kvar där vi bor. Den coola bilen måste säljas. Chipsen kan inte längre köpas och tjejerna försvinner.  Våra liv kommer att ta slut samma dag som fel grupp vinner. Upp till kamp!

Precis som när tomten inte kommer med några klappar på julafton.

Så här fungerar det. Likt slavägare förr i tiden kunde hålla flera hundratals människor fångar genom skräck och våld, tygla dem och till slut få dem att tro att de inte hade något annat val har vi idag blivit slavar åt systemet med skrämselmetoder som verktyg. Så länge vi är rädda kan de styra oss.

Kom ihåg att rädsla är en reaktion – mod är ett val. Låt inte rädsla styra ditt liv.

 

 

Spökpoddens hemsida

Mjällbusters – för ett liv utan mjäll

Detta inlägg är ett sponsrat samarbete med Mjällbusters

 

Att lida av torr eller irriterad hårbotten kan vara ett stort problem.

 

Vad beror mjäll på?

Mjäll kan bero på att kroppen reagerar på någon slag jästsvamp som finns överallt på huden. Det blir vita hudflagor av döda hudceller som bildas från huvudets hårbotten. Det förekommer ofta även besvär som rodnad och hudirritation. Annars kan mjäll orsakas av starka hårprodukter som innehåller alkohol. Det får hårbotten att torka ut och ger tyvärr ännu mera besvär. Det finns två olika typer av mjäll. Den torra sorten är den som flagnar och lämnar vita små “snöflingor” på axlarna. Den feta sortens mjäll lägger sig mer som en gulaktig beläggning i hårbotten. Ingetdera låter som någonting man gärna går runt med i onödan. 

 

Undvika och förebygga mjäll effektivt.

Om du lider av mjäll ska du börja använda mjällschampo. 

 

Mjällbusters är ett effektivt och vårdande mjällschampo. Schampot är tillverkat i en fabrik som ligger i Skåne som har lång erfarenhet av tillverkning av just hårprodukter. Den är högklassig och ger ditt hår ett långvarigt renare känsla. För att bibehålla en frisk hårbotten med ett fortsatt strålande resultat bör du använda det regelbundet. Undvik också att använda huvudbonader då det gör att hårbotten får svårt att andas och det kan bildas mycket fukt under en svettig keps. Om du ska använda dig av stylingprodukter, försök då att se över innehållet en gång extra. Innehållet skiljer sig åt mellan olika märken, ta din tid och jämför. 

 

Mjällbusters mjällschampo är utvecklat med skandinaviskt klimat i åtanke och även lite extra för den moderna och atletiska människan. Känner du att någonting av detta stämmer in på dig? Besök då Mjällbusters redan idag! Det är snabb leverans och fri frakt inom Sverige.

 

 

mjällbusters mjällschampo

Randonautica – En upplevelse

Vi hade precis spelat in ett avsnitt med Spökpodden. Kvällen var fortfarande ung och vi hade massor med energi kvar för att skapa något mer till vår podd eller YouTube-kanal. Min kollega Oscar hade precis fått nys om den omtalade appen Randonautica som nyligen gått viral.

Oscar började berätta för mig om de olika historier han kommit över vad som hade hänt när man testat appen. Kroppar hade hittats, personer hade hamnat mitt i skottlossningar, mystiska föremål hade dykt upp på platsen, osv. Spännande, men att tro att en app skulle kunna få mig till ett ställe där någonting överväldigande precis händer eller något oförklarligt ligger gömt, tvivlade jag starkt på.

Vi packade ihop våra saker och lastade in i bilen, klara för dagen med inspelningar. Men innan vi avslutade helt hade vi bestämt oss för att testa appen ändå – kanske skulle den funka om vi båda två gick in och trodde tillräckligt mycket på det så kanske vi attraherar någonting spännande tänkte vi.

Det är här det blir intressant: redan när vi börjar förbereda oss och laddar ner appen kommer en pirrande känsla i kroppen – det känns lite läskigt och spännande trots att vi bara för några minuter sedan inte alls var vidare imponerade trots allt vi hört och läst.

Appen laddas ner, vi öppnar den och följer instruktionerna. Appen ber oss rikta in vår energi och våra tankar på någonting speciellt medan den hittar en destination åt oss. Det sägs nämligen att det vi tänker på ska ligga på platsen som appen tar fram eller något annat spännande.

Vår destination ligger 7 minuter bort – vi sätter oss i bilen, startar på GPSen och börjar åka

Vill ni se när vi testar Randonautica appen så klicka här

Känslorna jag fick när vi startade Randonautica kan jag likna med när vi åker iväg med olika spökjägarteam och försöker hitta övernaturliga väsen eller liknande. Man triggar igång varandra genom berätta om olika historier man varit med om och stämningen blir mer och mer spänd och spännande samtidigt utrustning plockas fram och riggas upp.

När jag var med på en spökjakt för första gången, på ett professionellt och seriöst sätt, var vi så pass många att vi behövde dela upp oss i olika grupper. Området var stort vilket gjorde att vi var tvungna att ta en byggnad var åt gången, sedan bytte vi efter en timme och testade nästa område.

Under just den kvällen fick vi lite olika bevis på att andevärlden existerade och kunde kommunicera med oss. Men det som egentligen var mest fascinerande var hur stämningen i grupperna byggdes upp och hur sammansvetsade man blev med varandra genom att tillsammans genomföra en såpass spännande grej. Vi var spända och förväntansfulla ulla, vissa kanske till och med lite rädda under kvällen. Några utav oss kom varandra såpass nära att man funnit vänner för livet.

Det jag vill säga är att alla någon gång borde testa på exempelvis en riktig spökjakt eller appar likt Randonautica. Det ger er en upplevelser och spänning man inte kan skapa själv. Väldigt nervkittlande!

Och med lite tur kanske ni även någon gång kan få uppleva äkta mystisk, oförklarliga händelser eller till och med få kontakt med andevärlden på riktigt.

 

Spökpodden hemsida

Lyssna på spökpodden här

Är vi fångar i livets algoritm?

För ett tag sedan blev jag sugen på att se en film som jag inte hade sett på många år. Då jag sällan kollar på film eller serier själv så har jag valt bort att inte ha någon streaming-tjänst. Jag kollade upp vilka olika streaming-tjänster som kunde tänkas ha filmen jag var sugen på att se och alternativet blev såklart Netflix.

Jag åkte hem, fixade Netflix och började söka. Där fanns filmen, eller rättare sagt dokumentären, jag ville se – nämligen Matrix. Den var till och med bättre än vad jag mindes. Rekommenderas starkt!

Hur som helst. Jag började använda Netflix nu när jag ändå hade skaffat det och slötittade på lite stand-up, några avsnitt från ett par serier och kikade runt bland de filmer som fanns. Det slog mig ganska så snabbt att Netflix första-sida endast föreslog liknande filmer och serier jag tidigare sökt eller tittat på: ingenting nytt kom upp för mig. Den ena filmen efter den andra var i samma stil som mina tidigare val. Egentligen inget konstigt då jag vet hur algoritmer fungerar. Men. Det är just det som skrämmer mig. Jag vet om det och ändå fastnar jag i att bara titta på de alternativ som Netflix ger mig. Det är lätt att fastna och bli bekväm.

Samma typ av algoritm finner vi i våra sociala medier. När vi skaffar ett konto så börjar vi med att följa våra vänner, några företag vi gillar, lite inspirationskonton, osv. Vad vi då sällan tänker på är att vi nästintill frivilligt avskärmar oss från resten av världen. Efter våra första val inom sociala medier kommer vi hädanefter bara bli exponerade av konton liknande de vi redan följer. Algoritmen känner av vad vi känner igen oss i och skapar automatiskt en bubbla för oss att fortsätta vara trygga i och sveper in oss i en bekvämlighet.

Alla i mitt feed har ungefär samma åsikter som mig, de nyheter som kommer upp är endast det som jag tidigare exponerats för, när jag scrollfunktionen ser jag det jag redan tycker om och den ”inspiration” jag matas med är det jag redan lever i, eller i vissa fall vill leva i. Om jag inte aktivt söker mig utanför denna bubbla kommer jag att fastna i den.

När vi idag söker efter ny information så vänder vi oss till sökmotorer i mobilen eller via datorn som är uppkopplade till alla våra appar, all vår personliga information, mail och tidigare besökta hemsidor. Våra teknikprylar har till och med börjat registrera de samtal vi för i den fysiska världen. Hur många gånger har du kanske märkt att det du pratade om för en liten stund sedan faktiskt till synes från ingenstans ploppar upp som reklam på dina sociala medier till exempel? Tillfällighet? Snarare Big Brother’s watching you.

Detta betyder att när vi söker efter ny information via sökmotorer som Google så kommer de sökträffarna vara anpassade efter vår tidigare historik, våra appar, våra sociala medier, våra nyhetsflöden och även vårt levnadssätt. Vi får alltså till oss information som är anpassad för oss och vad vi redan gillar och tycker om. Återigen kommer algoritmens bubbla att stramas åt allt hårdare. Återigen blir det lätt för oss att bli passiva, kanske inte medvetet, men det är medvetet från någon annanstans. Vi är inte längre medvetna om att vi inte är medvetna om att algoritmen till och med styr den information vi vill åt.

Det är inte längre vi som bestämmer vad vi blir exponerade för. Men på något konstigt vänster så nöjer vi oss ändå med det, för i slutändan så tar vi ju del av den information som passar in i våra åsikter och våra tankar – vi känner oss ändå trygga. Och den där trygghetsbubblan är ju väldigt viktig, eller hur?

Så fungerar även livets algoritm.

Du har säkert i vuxen ålder redan sållat ut vänner och bekanta, valt ett umgänge med människor, arbetskollegor och annat folk som du gillar och tycker om. Oftast är dessa personer i ditt liv väldigt lika dig själv, det är ju därför du gillar dem såpass mycket som du gör! Kanske har du en bekant eller någon på jobbet som du inte riktigt klickar med, men med denne pratar du säkerligen bara om vädret eller annat ytligt. Annat där djupare tankar och åsikter egentligen inte spelar så stor roll. Du undviker alltså aktivt även i ditt vardagliga liv att inte bli exponerad för saker som inte passar dig, dina åsikter och ditt levnadssätt. För de åsikterna som inte passar dina, de åsikterna är ju fel – det är ju dina tankar som är rätt.

Rädslan för att exempelvis dina vänner eller din umgängeskrets inte längre skulle tycka om dig om du kanske börjar utvecklas åt ett annat håll, att du ändrar åsikter eller välkomnar förändring på ett sätt som inte stämmer överens med det du levt i tidigare, gör att du inte känner dig bekväm med att, säg, lyssna på någon annan fullt ut, testa på nya saker, osv – för du har ju redan bestämt dig för vad du gillar och inte gillar. Det bestämde du redan i tidig ålder, när din hjärna inte var fullt utvecklad och dina erfarenheter inte var tillräckliga. Och du kan ju inte ändra dig nu, eller hur?

Detta är inget nytt. Vi vet om detta. Precis som jag vet om hur algoritmer fungerar på streaming-tjänsterna, i sociala medier och ute bland sökmotorerna. Ändå gör vi inget åt det. Vi accepterar det och tänker inte ens på det längre. Vi har gett bort vår rättighet att utveckla oss som människor till de stora företagen som styr över algoritmerna. Vi har gått från att vara individer med egna tankar och funderingar till en flock med kollektiva tankar, en flock som styrs av världseliten. Och vi har fastnat i livets algoritm och blivit alldeles för bekväma för att ens orka bry oss om det.

Det finns dock en lösning: börja söka dig bortom din trygghetszon, bortom den algoritm som du skapat åt dig själv. Jag lovar att när du väl börjar, så kommer du att förstå vilken nyanserad färgskala som finns utanför den bekvämligheten som livets algoritm fångat dig i.

 

Spökpoddens hemsida

Möte med andra sidan

Det är nu ett år sedan jag och Oscar startade Spökpodden. I vårat första avsnitt träffade vi Diana Wahlborg där hon gav sin syn på andra sidan. Att det inte är så läskigt utan att man kan använda andevärlden till att utveckla sig själv i jordelivet. Detta var något som jag inte hade tänkt på, inte på det sättet. Hon fortsätta att berätta att det som gör det läskigt är beroende på hur man själv bemöter det och vad för rädslor man själv har inom sig. 

Några veckor efter så träffade vi Ylva Lichtenberg för att spela in ytterligare ett avsnitt. Vi åkte till Ronnums Herrgård för att göra inspelningen i ett av rummen där många har upplevt olika med liknande upplevelser. Redan på vägen dit började Ylva känna en kraftig lukt av bränt och fick till sig siffran 3. 

När vi kom fram till herrgården berättade personalen för oss att det hade varit ett svartsjukedrama på platsen och kvinnan som var gift med mannan som ägde gården för några hundra år sedan eldade upp byggnaden för att ta livet av sin man och hans älskarinna. Det slutade olyckligt och den gifta kvinnan miste sitt egna liv i branden. Denna kvinna har många vittna på platsen efter hennes bortgång, speciellt i det rum vi skulle få låna för att spela in vårat podcast-avsnitt, rum 3. 

Under inspelning så spår Ylva mig. Hon berättar för mig hur jag är som person och att jag precis har tagit ett stort och jobbigt beslut som har påverkat mig. Ett beslut som bara Oscar visste om vid det tillfälle. 

Att under bara några veckors mellanrum få så tydliga upplevelser från personer med en annan syn på livet än vad många andra i mitt liv hade vid det tillfället var för mig något magiskt. Att få en ny insikt att se på saker och ting, kolla på livet med ögon som jag tidigare inte riktigt gjort gav mig en otrolig tillfredsställelse. 

Därför känns det extra roligt för mig, och för Oscar, att vi nu kan erbjuda flera människor att få tillgång till detta synsätt på livet. Dels genom podcasten och våran youtube, men nu också själva att kunna ta steget in fullt ut och utveckla sina egna förmågor som alla besitter. 

Under hösten kommer vi på Spökpodden tillsammans med Diana Wahlborg och Ulle Wageborn starta upp School Of Wisdom, där kursdeltagarna får lära sig att utveckla sin egna mediala förmåga. Läs mer om School Of Wisdom nedan:

School Of Wisdom

Denna Medium utbildning hjälper dig att förstå din intuition och ger dig verktygen att utvecklas i ämnet och ger förutsättningar till en karriär inom intuition och mediumskap.
Du som söker in till vår skola har ett andligt intresse och en vilja att utveckla din intuition och en önskan att kunna förmedla budskap från andra sidan. Det blir en del uppgifter mellan stegen. Är du redo för ditt nästa steg i din andliga & personliga utveckling? Om svaret är ja, då är du den vi söker!

*Pris för hela medium utbildningen 20.265kr.
*Det finns möjlighet att betala per steg 2895 kr.
(mat & boende ingår ej).
OBS! utbildningen kostar 20.265 kr för alla 7 steg, det innebär om du är sjuk ett av stegen får du ändå betala det steget. En del av utbildningen kommer att spelas in (endast lärare i bild) och om du missar ett steg kan du få tillgång till inspelat material.

BOKA HÄR eller
Maila din anmälan till:
diana@dianawahlborg.se Du får en bekräftelse på din plats via mail.

7 steg inklusive certifiering
Plats
Kongelfs Gästgifveri i Kungälv strax utanför Göteborg.

Lärare
Diana Wahlborg och Ulle Wageborn
I samarbete med Spökpodden Martin Nilsson & Oscar Panizza

Alla 7 steg innehåller guidade meditationer i helgens tema.
Steg 1
5 – 6 September
Kl 10:00 – 16:00

– Ditt energifält
– Att läsa energi
– Symboltolkning
– Akasha arkivet
– Guidad meditation – Kontakt med andra sidan

Steg 2
24 – 25 Oktober
Kl 10:00 – 16:00

– Öppna medium kanalen
– Kontakt med andra sidan
– Guider
– Kanalisering
– Guidad meditation

Steg 3
28 – 29 November
Kl 10:00 – 16:00

– Tarot grundkurs och Orakelkort
– Förståelse för elementen

Steg 4
30 – 31 Januari 2021
Kl 10:00 – 16:00

– Chakrasystemet
– Numerologi och ditt energisystem

Steg 5
27 – 28 Februari
Kl 10:00 – 16:00

– Mediumträning
– Seans och att tala inför publik
– Kanalisering
– Psykometri

Steg 6
27 – 28 Mars
Kl 10:00 – 16:00

– Mediumträning olika tekniker
– Husrensning och energiarbete
– Psykometri

Steg 7
29 – 30 Maj

CERTIFIERINGS HELG

 

Lyssna på spökpodden här

Se när Ylva spår mig här

Har du blivit formad till något som inte du är?

Sverige är ett modernt land med demokrati, fria val och yttrandefrihet. Vi lever i ett land där det inte ska spela någon roll vart i samhällspyramiden du föds in i, ett land där alla ska ha samma möjligheter att bli och göra precis det de önskar och drömmer om. Ett land där ingenting är omöjligt. I Sverige ska man kunna utbilda sig till det man verkligen brinner för och arbeta med någonting som ger ens liv syfte och meningsfullhet. Vi har till och med friheten att kunna bo nästan exakt vart vi vill, för med ett av världens bästa pass behöver vi inte ens bo kvar i Sverige även om vi föds här – världen är öppen för oss och vi kan röra oss fritt mellan landsgränser.

Vi sneglar på andra länder långt bort, vi pratar om Nordkorea och känner förskräckelse över hur en diktatur kan styra ett land såpass hårt att befolkningen själva inte ens är medvetna om det. Vi sneglar på ett land där människor inte får röra sig fritt, inte har rätt till egna åsikter, inte nås av globala nyheter och inte ens kan resa för att utforska resten av världen. Vi sneglar på ett land som Nordkorea vars befolkning helt ovetandes tycks leva i en bubbla och känner oss lättade och tacksamma över att vi föddes i just Sverige.

Kina är också ett land där befolkningen styrs hårt av sina ledare. Med ett system där man får sociala poäng baserat på sin livsstil bestäms det åt en vart man får bo, vart man får resa och om man ens får lov att låna pengar på banken.

Här i Sverige tycker vi att det är vansinne att dessa länder finns, vi hyllar vår demokrati och vår frihet – vi känner oss tacksamma för alla våra rättigheter och känner oss därmed tillfreds med våra skyldigheter och tycker att vi lever i ett fantastiskt land.

Men är det sanningen? Lever vi i vår verklighet?

När vi föds in i den här världen så tar det inte många sekunder innan vi blir utredda. Ser vi ut som vi ska? Väger vi som vi ska? Är vi friska? Är vi sjuka? Oftast går det bra, sjukhuspersonalen informerar nyblivna föräldrar om att deras nyfödda bebis mår bra och att allt fungerar som det ska. Som nybliven förälder anses man inte kunna eller veta någonting själv – man lägger hela sitt nya barns liv i händerna på någon annan. Någon annan som verkar veta vad som är rätt och fel. Någon som kan detta.

När man senare kommer hem skrivs man in på BVC, man måste börja svara på frågor och redogöra för dessa andra personer, dessa som vet hur det ska vara, om sitt levnadssätt, sin boendesituation, sitt arbete, sina kostvanor, mm. Detta är en början av kartläggningen av en ny människas liv. Följer man normen?

Du växer och blir större. Dina föräldrar tar dig till BVC där du månad efter månad, år efter år vägs och mäts och hålls koll på. Följer du kurvan? Kan du bygga torn av klossar? Vet du vilken färg som är grön? Kan du rita en streckgubbe? Börjar du avvika här från vad du anses bör kunna efter systemets regler i en viss ålder måste åtgärder sättas in. Du börjar formas efter normen.

När du blir tillräckligt gammal börjar du i skolan. Här får du lära dig om hur världen fungerar. Vad som är viktigt att veta och vad du inte ska veta. Det är Skolverket som bestämmer vilken kunskap du ska börja samla på dig, inte du själv eller människorna i din närhet. Du ska ha exakt samma kunskap som alla andra. Tänker du annorlunda eller har egna ideér så sätter skolan in åtgärder på dig och styr om dig. Alla ska vara lika, alla ska kunna samma saker. Kanske kommer det fram att du är ett aktivt barn och har svårt att sitta still. Du kanske till och med är lite aggressiv och har svårt att hantera dina känslor? Du kanske har en känsla av att du inte riktigt passar in och mår dåligt pga detta? Det gör inget. Det finns åtgärder för det också! Blir det tillräckligt illa så behöver du inte oroa dig för det heller, det finns piller du kan ta så att du neutraliseras och formas och blir som alla andra, som majoriteten – nästan iallafall. Det är viktigt att man aldrig glömmer att det är den stora massan som är rätt och det är precis så man ska vara.

Under åren i skolan är du konstant övervakad och din kunskapsnivå kontrolleras årligen. Har du lärt dig det du förväntas kunna vid en viss ålder? Om du är duktig och har lärt dig allt detta får du senare lov att studera vidare efter grundskolan, utbilda dig och få ett bra arbete. Du har blivit en del av majoriteten och du vet redan sen barnsben att om du avviker så sätts åtgärder in på dig. Du gör allt för att vara som alla andra. Du klär dig som alla gör. Kollar på samma media som alla gör. Följer de nyheterna som alla andra gör. Går och röstar på det parti som dina vänner röstar på. Du vill inte avvika från normen. Du vill inte sticka ut. För då vet du att du hamnar under luppen och åtgärder sätts in.

Kanske har du någon gång tänkt på att befolkningen i Nordkorea endast får välja ett visst antal frisyrer när de går till frisören och klipper sig. Vilken tur att det inte är så här i Sverige! Så att du kan välja att klippa dig precis som alla andra – för det är din fria vilja som gör att du har samma trendiga frisyr som de du ser på TV, i tidningar, sociala medier och i din närhet. Det är ju mode och man måste ju följa trender!

Det är din fria vilja som gör att du har samma åsikter som majoriteten. Det är din fria vilja som gör att du hellre följer strömmen och inte vågar sticka ut. Det är din fria vilja som gör att du inte längre ifrågasätter systemet.

Eller har du blivit formad till något som inte är du?

Spökupplevelser på Garpenbergs Slott

Under våren har Jag och Oscar, som jag driver Spökpodden med, besökt Garpenbergs slott ett flertal tillfällen. Allt började med att dottern till ägarna hörde av sig till oss och berättade att slottet var så läskigt att dottern själv inte vågade vistas i slottet ensam, på grund av alla aktiviter som försegår inne i slottet. 

Vi samlade ihop vår podcast-utrustning, ringde upp ägarna och frågade om vi kunde komma och spela in några avsnitt med några som jobbar på slottet. Med oss till slottet tog vi också spökjägarna U.A.E & Spökjakt Sverige samt näras profiler Anna Strandlind & Pierre Hesselbrandt. På så sätt skulle vi få reda på vad personer har upplevt på slottet, spökjägarna skulle med hjälp av sin tekniska utrustning kolla vad för aktivitet dom kunde få fram på sina instrument. Anna & Pierre skulle med sina förmågor känna av och ta kontakt med andevärlden på slottet – ta reda på vilka andarna är och varför dom är fast på platsen. 

Under samtalen jag och Oscar hade med personalen och stamgäster fick vi reda på vilka våningar som upplevdes mest hemsökt, våning 3 & 4 samt källaren. På dessa platser hade alla upplevt olika händelser och man känner sig väldigt iakttagen när man går omkring själv här. På våning tre är det också en vitklädd dam som går omkring och håller koll berättade flera av personerna vi pratade med. En av dom anställda berättade också att det fanns vissa platser som hon inte vågade gå till när hon var själv på slottet, vilket medförde att hon alltid behövde göra vissa av arbetssysslorna under tiden hennes kollegor var kvar. 

Efter samtalen så hade Anna & Pierre kommit fram till slottet och börjat installerat sig. Dom båda hade känt redan innan dom kommit fram att det var mycket aktivitet på platsen utan att dom hade fått någon info om stället innan. Tanken var att vi skulle ha ett möte med mediumen innan dom skulle få gå runt och känna in vilka aktivitet som fanns, vi ville ha mötet för att gå igenom hur upplägget med filmning osv skulle gå till. Så blev det inte, så fort Pierre kom in i slottet fick han känslan att han var tvungen att börja med sitt arbete på en gång. Eftersom vi visste vilka ställen människor hade upplevt aktivitet på så kunde vi bekräfta vad Anna & Pierre fick in under tiden dom gick runt. På våning 3 berättade dom båda om den vitklädda damen, att hon gick omkring där och ställde iordning prylarna så dom stod rätt. Aktiviteterna på våning 4 bekräftades och vi fick veta att det var flera olika andar som höll till där. 

Den största chocken kom dock på våning 1, eller källaren, beroende på hur man vill kalla det. I biljard rummet kunde Pierre berätta om en händelse som hade ägt rum i nutid, ungefär 6 månader innan, hur en person hade agerat i det rummet och mått, det kunde ägarna till slott bekräfta och visste precis vad Pierre pratade om. Men det som var chockerande kom i valvet där man brukar duka upp för middag och fest. Jag själv såg eller upplevde inget speciellt, men det är första gången jag får vittna till hur två personer samtidigt blir attackerad av andevärlden. Det började med att vi ser hur Pierre tappar balansen där han står och måste ta hjälp av en stol för att kunna stå upprätt, när detta händer springer Anna fram för att hjälpa honom att sätta sig ner så han ska kunna samla sig igen. När Anna kommer fram blir hon så påverkad av samma sak som Pierre och måste springa ut, hon fick starka kräkkänslor och kände att hon behövde springa och spy. 

Vi kunde inte vara kvar där nere med Anna och Pierre så vi samlade ihop oss och gick upp en våning. Mediumen berättade att det var en man där nere med en köttyxa som inte ville att vi skulle vara där, och som absolut inte var reda att gå vidare på andra sidan även fast dom försökte kommunicera med honom och försökte få över han till ljuset. 

Vill du lyssna på samtalen vi hade med personalen och stamgästerna så finns avsnitten här: 

Spökpodden Garpenbergs slott avsnitt 1 & avsnitt 2

Vill du se videon från när Anna & Pierre går runt och känner av slottet så finns videon här: 

På Garpenbergs slott med Pierre Hesselbrandt & Anna Strandlind

Spökpoddens hemsida

Jag har äntligen hittat hem

Jag är född och uppvuxen i en mindre ort i Norrland. Yngst i en syskonskara av tre där mina föräldrar levde ihop, eller lever fortfarande ihop. Beror på hur man ser det. Min mamma var tvungen att flytta till ett hem för några år sedan då hennes sjukdom tog över för mycket vilket resulterade i att hon dessvärre inte längre kunde bo kvar hemma med min pappa.
Mitt barndomshem var en trygg plats, kanske inte så kärleksfullt och familjärt som man man ser på film eller läser om i böcker, men ändå trygg plats för mig att växa upp i. Min familj och min barndom var en typisk 80-tals-idyll där livet lunkade på som vanligt; inga större tragedier, endast några få dödsfall i släkten under årens gång, osv, men inget utöver det vanliga eller andra extraordinära händelser som jag var med om. Ett vanligt Svensson-liv helt enkelt.
Trots att jag växte upp i ett tryggt hem med allt jag kunde önska mig som både barn och tonåring har jag aldrig känt mig riktigt hemma i min egen familj. Jag har likheter med mina syskon och mina föräldrar, men det är ändå något som alltid har fattats. Även geografiskt så kände jag mig aldrig hemma i födelseort. Redan som 12-13-åring började känslorna av att vilja komma bort från staden och Norrland växa sig starka. Jag visste redan då att jag skulle flytta så fort skolan var över och förbi; min födelseort skulle inte vara min hemstad som vuxen. Det visste jag.
Jag tog studenten 2003, egentligen skulle jag ha tagit studenten 2002, men på grund av för mycket frånvaro under ett gymnasieår så var jag tvungen att gå om ett år. Någonstans i början av juni 2003 gjorde jag min sista skoldag – äntligen! Veckan efter skulle jag påbörja ett sommarjobb men under tiden hade jag fullt fokus på att hitta arbete på annan ort – allt för att komma bort ifrån min dåvarande hemstad.
När jag fyllde 20 så fick jag ett jobberbjudande i Eskilstuna som jag direkt nappade på. Nu gick det fort, jag fyllde år i slutet av juli och i början av augusti satt jag på flyget på väg till Stockholm för att sedan ta mig vidare med tåg till Eskilstuna. De här dagarna blev avgörande för mitt liv. Att ta ett sådant snabbt beslut resulterade i att Eskilstuna blev min hemstad i hela sju år.
Trots att jag trivdes bra i Eskilstuna och bodde där under så många år känner jag idag ingen hemlängtan dit. Flytten från Norrland har också gjort att jag inte har någon hemlängtan dit heller. Det är en stad där min släkt bor, men i övrigt är det bara en stad – inget jag saknar till eller längtar efter.
Efter Eskilstuna flyttade jag runt en del och har genom åren bott i Stockholm, Herrljunga, Borås och Göteborg. Alla dessa ställen har gett mig nya hem, nya livserfarenheter, nya arbeten, nya vänner och bekanta. Men forfarande har jag inte skapat band eller funnit hemlängtan till någon utav dessa orter.
Jag kom till Göteborg för några år sedan och här trivs jag, precis som jag gjorde i Stockholm och även i de andra orterna. Kanske är det så att jag till och med trivts bäst i Göteborg av alla de platserna jag bott på, men det är fortfarande en stad som jag är inflyttad till. Det finns inga känslor av att detta är hemma eller att det är Göteborg jag har sökt efter i mitt liv. Jag bor bara här just nu. Jag kommer inte alltid bo här, men nu gör jag det. Och jag vet att när jag flyttar kommer även denna stad att bli ännu ett minne – ännu bara en stad som jag en gång har bott i.
Det kanske kan låtas som jag flackat runt, att jag sökt och letat efter någonting att kalla hem. Men trots att jag flyttat runt så mycket under hela mitt vuxna liv så har jag aldrig känt mig vilse. Jag har alltid bott där jag bott och känt mig trygg i alla mina hem och inte reflekterat mer över det.
Men så plötsligt en dag hände det en sak. Från ingenstans uppenbarade sig en trygghet och jag hittade hem för första gången. Nu vet jag vart mitt hem är någonstans. För första gången i mitt liv kan faktiskt förstå och relatera till hur det känns att ha hemlängtan.
I mitt fall är ett hem inte en plats, utan en person. När jag är ifrån henne så får jag nu uppleva känslan av hemlängtan men också hur det känns att faktiskt äntligen ha hittat hem.
Missa inte avsnitt 50 av Spökpodden. Släpps torsdag 6/8 – lyssna här

Mina starkaste upplevelser från andra sidan

Jag är uppvuxen i en släkt där tron på andra sidan alltid har varit stor. Min mamma och hennes syskon har alltid pratat och berättat om olika upplevelser. Nyligen fick också veta att min morfar hade en väldigt stark tro på andra sidan. 

Jag själv har också alltid haft ett stort intresse för det ockulta och andra sidan, men mina upplevelser med andra dimensioner har kommit på senare tid, vad jag har trott iallafall, tills det nyligen har gått upp för mig att jag har haft kontakt med andra sidan under längre tid än vad jag själv förstått. Mer om det i ett senare inlägg, då jag i detta inlägg kommer att berätta om mina tydligaste möten med andra sidan. 

Flickan bredvid sängen

Min riktigt första tydliga bevis på att det finns en andra sidan kom till mig när jag var 19 år gammal. På den tiden bodde jag fortfarande kvar i min hemstad Örnsköldsvik. Dock var jag påväg därifrån så tillbringade så ofta jag kunde ledig tid hos släkt nere i Eskilstuna, staden som också skulle bli min hemstad under de kommande 7 åren. 

När jag var på besök hos min släkting och dennes sambo en gång hände vad jag då tyckte var en märklig upplevelse. Dagen och kvällen flöt på som vanligt när jag var hos dom på besök. Jag blev väl omhändertagen med dryck och tilltugg. Stillsamma stunder med mycket prat om livet i stort och smått in i småtimmarna. Som vanligt när där på besök fick jag låna gästrummet som låg en trappa ner, somnade alltid gott i det rummet då det var inrett i en lugnande miljö. Det hör också till ovanligheterna att jag vaknar på natten, än i dag så gör jag inte det, somnar och sover alltid igenom hela natten. Men den här kommande natten skulle avvika från det. Från ingenstans vaknar jag till, inte med ett ryck, men ändå snabbt och jag blev plötsligt klarvaken. Blicken hade jag i taket, men för att somna om lade jag om mig så jag hamnade på sidan och min blick flyttades från taket så jag fick en överblick ut över rummet. Då ser jag, en liten flicka sitta på mattan som ligger bredvid sängen. Hon sitter där och leker med några saker, jag uppfattar inte riktigt vad hon leker med men antar att det var hennes leksaker. Jag har aldrig sett flickan tidigare och det finns inga barn i hemmat jag är och besöker. Tankarna hos mig är tom, men min kropp känner ett välbehag och jag bara ligger och iakttar flickan som är fullt upptagen i sin lek. Efter en stund lyfter flickan sin blick och möter min blick, hon ger mig ett stort leende och försvinner ut i tomma intet. Jag sluter mina ögon undan att analysera vad som hänt och somnar återigen om. 

När jag vaknar på morgonen efter börjar jag fundera på vad som egentligen hände. Kliver upp för att äta frukost och träffar kvinnan i huset i köket när jag håller på att hälla upp mitt kaffe. Jag berättar om min upplevelse för kvinnan, hur flickan jag såg på natten såg ut och vad hon gjorde. Svaret förvånande mig. Kvinnan som bodde där visste direkt vem det var. Hon kände igen henne på min beskrivning, att det var hennes lillasyster som omkommit 15 år tidigare i en tragiska olycka med en lastbil. Flickan var då i 9 års ålder och kvinnan berättade att hennes lillasyster brukar vara hos dom på besök för att kolla att allt står rätt till. 

Barnsteg i vardagsrummet

Åren gick efter mitt möte med flickan i natten. Jag hade flyttat ifrån Eskilstuna och hunnit bo i Stockholm ett par år. Min son föddes på våren 2011, och strax innan hans födelse fick min mamma diagnosen  alzheimers. I och med jag fick veta att min mamma blivet sjuk tog jag beslutet att flytta upp till Norrland ett tag för att bo nära henne ett tag innan sjukdomen skulle ta över henne för mycket och radera ut hennes personlighet. Flyttlasset från Stockholm till Norrland bar av sommaren 2011. Som det alltid är vid en flytt så var det några veckor av kaos, inga rutiner i vardagen, byte av jobb, tiden för att skapa en ny vardag hade börjat. Ett par veckor gick och jag hade kommit iordning i det nya hemmet. Jag hade lagt min son för natten, och precis som jag är, sover han också genom hela nätter, något han gjort sedan han bara var ett par veckor gammal. Vid den här tidpunkten var han runt 5-6 månader gammal. 

Jag satt i köket för att återhämta mig från en vanlig dag som pappa till en liten bebis. Det var lugnt och stillsamt i lägenheten, och äntligen lite tystnad. Plötsligt hör jag små snabba barnsteg trippa snabbt över vardagsrumsgolvet, ljudet från små barnfötter försvinner lika snabbt som dom uppkommit. Och tystnande återfanns sig direkt. Men mitt lugn hade försvunnit, vad var det som lät? Min son kan inte gå, och han ligger och sover i sin spjälsäng. Jag förflyttar mig snabbt och ljudlöst in till hans rum för att se om han fortfarande ligger kvar. När jag står vid honom vid sängen så ser jag han ligga där och sova tungt. Men vem som sprang över vardagsrumsgolvet är för mig fortfarande okänt. 

Trollbord med Ulle Wageborn

Jag och Oscar startade Spökpodden sommaren 2019. Vi båda har haft stort intresse i detta lång tid men hade aldrig riktigt utforskat ämnet när vi startade podcasten. När vi hade spelat in vårat första avsnitt och släppt det till allmänheten så tog det fart på en gång, lyssnarsiffrorna sköt i höjden redan efter första veckan. Diana Wahlborg som var våran första gäst till Spökpodden tipsade om Ulle Wageborn, så vi tog kontakt med henne för att spela in vårat andra avsnitt (släpptes som avsnitt 6). I slutet av augusti 2019 åkte vi till Ulle för inspelning. Det blev ett bra och intressant avsnitt, jag och Oscar hade satt riktlinjer med vad vi ville att Spökpodden skulle vara för något, vilket vi saknade när vi spelade in avsnitt 1. Efter vi var klara med inspelningen med Ulle så föreslog hon att vi skulle köra något som hette Trollbord, något som var helt nytt för mig där och då, hade aldrig hört talas om det. Ulle förklarade snabbt hur det fungerade, och jag minns att jag tänkte att det låter ungefär som en variant av anden i glaset, vilket jag hade kört innan utan vidare upplevelser eller resultat. Jag var alltså skeptisk, både till anden i glaset och till trollbordet vi nu skulle köra. Vi satte oss ner, Ulle guidade mig och Oscar hur vi skulle göra för att vi alla tre skulle hamna i samma sinnesläge, något som tydligen skulle vara nödvändigt för att bordet skulle fungera. Jag var fortfarande skeptiskt, hur ska ett bord kunna övertyga mig om andra sidan. 

Vi började, Ulle frågade om vi hade någon från andra sidan med oss. Då känner jag hur bordet flyttar sig och ena benet lyfter sig. Ulle fortsätter fråga frågor till bordet och vi får svar om att det är en person som tillhör Oscar. Frågorna fortsätter och vi får svar tillbaka som är väldigt personliga, som bara Oscar och jag vet om. Hur kunde det vara möjligt minns jag att jag tänkte, det här är ju omöjligt att fejka. 

Efter den dagen har jag aldrig mer tvivlat på andra sidan, jag vet att den finns, nu är bara frågan hur jag ska kunna använda mig av den för att kunna ha ett så bra liv som möjligt innan det är min tur att resa vidare från det här livet. 

 

Kolla på klippet när vi kör trollbord med Ulle Wageborn här

Lyssna på när Ulle Wageborn gästar Spökpodden här

Till startsidan