Demokratisk diktatur

Vad är egentligen demokrati? Är vi verkligen så fria som vi tror eller lever vi helt ovetandes i en enda stor diktatur? I detta avsnitt hör vi samhällskritikerna Martin Nilsson och Sandra Novak diskutera och filosofera kring demokrati, diktatur, samhällsstruktur, kapitalism, toppelitens makt och hur de ser på världspolitiken som en enda stor Melodifestivalen-kuliss. Lyssna på avsnittet här

För liknande ämnen och tankeställare – in på skrpt.se och följ mig på instagram. Vad vill du att vi tar upp? Vem vill du att vi bjuder in? Vilka debatter behövs? Maila [email protected]

Följ mig på Youtube

Stötta mig på Patreon

Skräckvälde

Vad är ett skräckvälde för dig? Något du tänker på ofta hur mycket hot och rädsla vi använder oss av i olika situationer varje dag. Och hur vi är offer för hot av arbetsgivare, politiker osv.

Kolla på SKARPTS YouTube video Skräckvälde och kommentera dina tankar och känslor du får?

Prenumera gärna på Youtube-kanalen också, kommer uppdateras mycket kommande tid framåt med likande tankeställare

Hemsida

Stötta SKARPT på Patreon

Lyssna på SKARPT Podcast

 

Mörkermanifestet – SKARPT Podcast avsnitt 3

Johan Eklöf är disputerad biolog, verksam som naturvårdare och författare och har precis släppt boken ”Mörkermanifestet”, där han lyfter problematiken kring artificiellt ljus och vilken negativ effekt det bidrar till både för levande varelser och naturen. Ljus och mörker har styrt livet i miljarder år, med en uråldrig och taktfast rytm – ända tills glödlampan uppfanns. Johan menar att det naturliga mörkret är ytterst viktigt för, inte bara den biologiska mångfaldens skull, utan även oss människor.

Lyssna på avsnitt här

SKARPTs YouTube

Hemsida

Den onaturliga människan – SKARPT podcast avsnitt 2

Människans industriella framfart i det västerländska samhället har inte bara gett förödande konsekvenser för jordens natur och djurliv utan även distanserat oss som biologiska varelser från livets naturliga ådra. Vi är inte längre en del utav det vi en gång var och vi beter oss som om det inte finns någon morgondag. Hur har vi hamnat där vi är idag och varför? Finns det ens något vi kan göra för att hitta tillbaka till det vi egentligen är?

Lyssna på avsnitt här

Länk till YouTube-videon till Den onaturliga människan

SKARPTs hemsida

 

Unik individ eller vandrande skyltdocka?

Med risk för att låta gammal, och då är jag ändå bara född i början av 80-talet, kan jag faktiskt sakna den gamla goda tiden då hederliga stadskärnor fanns fyllda med mysiga butiker och caféer, lokala torghandlare, gömda guldkorn och en unik prägel för just den staden man befann sig i. Kommer ni ihåg hur man endast åkte till köpcentrum eller större städer om man skulle storhandla eller säsongsshoppa? Hur häftigt och spännande det var när man besökte grannbyn där invånarna hade en helt annan stil eller när man åkte länge för att till slut hamna bland storstadens puls med de trendigaste affärerna och de stora butikskedjorna?

I och med internets framfart och e-handeln som började ta form i början av 2000-talet så började sakta men säkert städernas utformning att förändras. Online-butiker blev ett hett ämne och plötsligt var det en självklarhet för varje företag att även ha e-handel kopplat till sina fysiska butiker. Detta gjorde att de kunde nå ut till fler kunder och konsumenterna började även intressera sig för att köpa de mer udda produkterna på internet istället för i städerna. Allt blev plötsligt väldigt lättillgängligt. I takt med detta började stora köpcentrum att poppa upp lite varstans i vårt avlånga land och lockade butiker i stadskärnorna att flytta in i fräscha lokaler med förbättrat kundflöde och högre omsättning som lovord. De lokala aktörerna hade inte en chans mot storjättarnas hyror, avtal och krav. Invånarna bländades dessutom av ljuset från de moderna byggnaderna som uppenbarade sig från ingenstans och som fylldes av det senaste inom kläder, inredning, teknik och prylar. Stadskärnans början på utrotning var ett faktum.

Om vi ser på köpcentrum är de alla utformade på samma sätt. De är lättåtkomliga, både för de som bor i stad, by eller mitt ute i ingenstans. De vet exakt var de ska byggas för bästa möjliga vinst. Det finns oändligt med gratisparkeringar, alltid kollektivtrafik till och från de olika platserna runtomkring, stora matvaruhus uppbunkrade med något för alla, samma gamla bolag fullproppad med gedigna alkoholhaltiga drycker och sist men inte minst – de stora aktörerna. De stora namnen. De stora kedjorna som har de senaste inom det senaste. Det alla vill ha. Det de vill få oss att tro att vi vill ha – men som vi egentligen inte alls behöver. Och just det ja – vi glömde snabbmatskedjorna också. De är viktiga de! Det lockar också folk, speciellt drive-in-möjligheten, för det är ju viktigt att det går snabbt när du ska fylla din kropp med gift. Det blir lättare så. 

Det spelar inte längre någon roll var någonstans i Sverige du befinner dig – i varje hörn finns det identiska köpcentrum med samma identiska utbud. Från Malmö i söder, till Kiruna i norr. Alla städer däremellan har sorgligt nog börjat tappa sina identiteter och invånarna likaså. Internet, e-handel och köpcentrum har slukat allt de unika som varje stad tillförde och den lokala känslan man en gång i tiden hade. Vi ska vara glada över att områden som t ex Haga och Majorna i Göteborg fortfarande existerar, likadant med Söder i Stockholm. Här välkomnas mångfald, alternativa stilar, unika identiteter och människor som står ut från mängden. Här behöver inte alla se likadana ut, alla behöver inte följa trender och mode, handla i samma butiker eller vara intresserade av samma prylar. Och ändå är det här vi finner starkast gemenskap och störst frihetskänsla. 

Så varför skapas dessa köpcentrum egentligen och vad händer när stadskärnor, unika butiker och lokala aktörer börjar försvinna? När konsumtionen flyttade över till e-handel blev vi som konsumenter lättare att både spåra och styra. Vårt köpbeteende blev kartlagt och som vi tidigare pratat om, bl a i senaste podd-avsnittet gällande algoritmer, blev riktad reklam någonting som främjade konsumtionen. Online-shopping går hand i hand med butikskedjornas marknadsföring, kampanjupplägg och fysiska handel. All shopping har i slutändan alltid med ekonomi, inflation och konsumtion att göra. De vill att vi ska konsumera för att hålla ekonomin i rullning. Ju mer de kan kontrollera och styra vårt köpbeteende, desto lättare är det att styra landets ekonomi.

Varför detta då görs med hjälp av stora butikskedjor och köpcentrum, och inte med stadskärnor och lokala aktörer, är ett ganska så enkelt svar – det är lättare att styra en kedja med hundra butiker med samma sortiment runt om i landet än hundra lokala aktörer i olika städer där alla har ett unikt urval av produkter. Och oftast är det ju så att de lokala aktörerna till stor del vill sina kunders bästa och driver en verksamhet de brinner för, medan de stora kedjorna drivs av vinst och expansion. 

Vi har på senare år blivit vandrande skyltdockor som numera arbetar gratis åt de stora kedjorna. Vi sväljer deras reklam och marknadsföring med hull och hår och ser upp till dem som allsmäktiga gurus. Vi tror att de ger oss det vi vill ha men egentligen tjänar de bara multum på att vi konsumerar de produkter de matar ut på löpande band. Ju mer vi konsumerar – desto mer producerar de. 

Så nästa gång du besöker ett köpcentrum, fråga dig själv syftet till varför du är där. Och nästa gång du håller i den där prylen eller det där klädesplagget, tänk efter en andra gång – behöver jag verkligen det här?

Följ mig på SKARPT

Youtube

Instagram

Hemsida

Spökpodden

Hemsida

SKARPT intro – Martin Nilsson

Samhällskritiska ämnen, okonventionella åsikter, alternativa livsfilosofier och kunskap som står ut från mängden. Vi vill bidra till förändring genom att ge tankeställare och skapa dialoger. Det är dags att börja ifrågasätta varför saker och ting egentligen är som de är och vad vi kan göra för att utvecklas, både som individer och kollektiv.

Podcast / Youtube som lägger Sverige och systemet under lupp med intressanta gäster och samtal.

Vad vill du att vi tar upp? Vem vill du att vi bjuder in? Vilka debatter behövs?

Maila [email protected]

Följ på instagram – SKRPT.SE

https://www.instagram.com/skrpt.se/

Stötta oss på Patreon

https://www.patreon.com/user?u=43013533

Hemsida https://skrpt.se

Vi duger som vi är

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att man pratar om att vi duger precis som vi är – att det är okej att se ut som man gör och att man får se ut hur man vill. Att man duger som man är oavsett vikt, form, kläder, frisyr, osv. Att våga känna att man duger som man är pryder de flesta tidningsomslagen nuförtiden, basuneras ut på sociala medier och i TV-program världen över och ordet ”kroppspositivitet” är någonting som börjat florera mer och mer i olika sammanhang.

Fler och fler modeföretag har börjat använda sig utav plus-size modeller och butiker avsedda med enbart större storlekar än den tidigare normen poppar upp lite varstans. Det har börjat bli okej och mer accepterat att vara överviktig och denna trend fortsätter främst för kvinnor inom bland annat sociala medier. Kvinnor är ofta lätta att få med på kropps-trender då samhället under så många år brutit ner just kvinnors kroppar för att placera dem i fack. En så kallad normaliseringsprocess kan man säga.

Samtidigt fortsätter vi att matas av en annan trend som pekar åt ett helt annat håll – den hetsiga hälsotrenden. Vi ska äta hälsosamt och gärna veganskt, vi ska dricka gröna smoothies fullproppade med vitaminer och antioxidanter, vi ska gå till gymmet och träna för att gå ner i vikt, gå på yogaklasser och meditera när vi kommer hem. Listan kan göras lång. Hälsotrenden är tydligen någonting som växer sig allt större i Sverige, men enligt forskning och undersökningar har vi aldrig varit så överviktiga och ohälsosamma som vi är nu. Hur går då detta ihop?

Under de senaste 30 åren har snittvikten i vårat avlånga land gått upp med 7 hela kilo. Våra BMI:n har gått från att vara normalviktiga till att vara överviktiga. Hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i Sverige idag och över 2 miljoner svenskar är drabbade av dessa tillstånd. En halv miljon svenskar lider utav diabetes och var femte barn i låg- och mellanstadiet väger alldeles för mycket för sin ålder.

Trots detta matas vi inte bara med skräpmat, socker och annat konstgjort fabrikat som gör att vi dör i förtid utan också att vi ska duga som vi är.

Det gör inget att du är överviktig och ohälsosam – du duger som du är! Trots att din mänskliga kropp rent biologiskt inte är skapt för att se ut som den gör, trots att din kropp inte klarar av att bära den vikt den gör, går sönder på köpet och ger dig krämpor, besvär och sjukdomar samt gör dig deprimerad, trött och steril – trots detta, så duger du som du är!

Att idag duga som vi är, är en direkt hälsofara för oss. Fetma och osunt leverne har blivit en folksjukdom och värre kommer det att bli. Vi fortsätter att bli större och större och vi rör på oss mindre och mindre.

Varför går massmedia då ut med att vi duger som vi är – varför ska det normaliseras och bli okej att vara lat och tjock? Människokroppen och dess organ är inte skapt för att vara överviktig och äta vitt socker, helfabrikat och konstgjorda fetter. Människokroppen är inte skapt för att sitta still, utföra monotona rörelser och vara inomhus hela dagarna.

Och hur var det nu med hälsotrenden? Om den nu växer och är så utbredd som den påstås vara, då hade vi inte haft föregående problematik, eller hur?

Varför trycker då massmedia och sociala medier just på dessa två så brett skilda trender? Ena sidan säger att vi duger som vi är och att det är okej att vara överviktig och äta hur vi vill – andra sidan berättar för oss hur viktigt det är att äta mer grönt, vara ute och röra på sig och bibehålla en hälsosam vikt. Vi blir alltså matade med två olika värderingar. Varför?

De som styr oss vill alltid ha två olika sidor, precis som inom politiken. De vet att om världen blir uppdelad i två olika läger håller de oss i schack för då blir vi upptagna och inne i vårt så att de kan fortsätta med sitt. De vill även ge oss inre konflikter på individnivå för att vi ska känna inre stress över båda ämnena. På så sätt hamnar vi i rubbning och när vi är ur balans så är det lätt att plocka upp våra spillror och berätta för oss hur vi ska agera. Hur vi ska se ut. Hur vi ska äta. Hur vi ska leva våra liv.

Sen är det ju rent krasst så att båda sidor genererar pengar. Ju mer smoothies, yogamattor, träningsskor och gymkort vi köper – desto mer blomstrar ekonomin. Och ju fetare och sjukare vi blir – desto mer pengar rullar in till  sjukvården och läkemedelsindustrin.

Så visst, vi duger som vi är. Om vi är som de vill att vi ska vara.

Följ Skarpt på instagram: Skrpt.se

Stötta mig och mitt arbete på Patreon.som

Skarpt.se hemsida

Verklighetens kris

I kriser som naturkatastrofer, terrordåd och olyckor ställs mänskligt beteende på sin spets. Det logiska tänkandet försvinner och vi agerar utefter våra instinkter. När vi läser om olika tragiska händelser runt om i världen får vi ofta se hur de drabbade agerar individualistiskt och egoistiskt. En typ av överlevnadsinstinkt tar över och man tycks gå över lik för att rädda sitt eget skinn.

 

 

Även i fiktiva böcker och filmer är detta ett beteende som känns igen. Huvudpersonerna i sådana berättelser har ofta starka personligheter – de tycks kunna allt, är handlingskraftiga och duktiga på föra samman andra och samla en mindre grupp människor som man sedan får följa genom det kaos berättelsen utspelar sig i. Även fast det är en grupp man följer framställs det tydligt hur deras livsöde vilar i händerna på den starka huvudpersonen. Det är den individualistiska styrkan som avgör framgången för resten av gruppen.

I början av mars 2020 bröt det ut en kris här i Sverige. Vårat samhälle vändes upp och ned på över en natt och plötsligt bestod alla nyhetsrapporteringar och övriga medier utav denna kris. Denna kris var det enda vi blev matade med från morgon till kväll. Befolkningen blev rädd och många greps av panik. Sveriges annars så välvårdade matbutiker förvandlades till slagfält och hyllorna gapade tomma – man köpte upp så mycket toalettpapper, jäst och konserver man kunde. Det fanns inget viktigare än att se till att sitt eget hushåll hade så man klarade sig för en längre tid framöver. Hur det var hos grannen brydde man sig inte sig om, bara man själv hade sitt på det torra. 

Men hur är det egentligen? Är det såhär vi agerar instinktivt när vi står inför en kris? Eller är det här beteende skapat av de som bestämmer över oss? Om vi inte hade blivit matade med rädsla och panik av massmedia – hur hade vi faktiskt betett oss?

2017 blev Sverige utsatt för en terrorattack. En lastbil körde med full fart in i en folkmassa och ett stort varuhus i centrala Stockholm. Människor både skadades och dog. Det är dock vad som hände efter denna händelsen som är intressant. Först utbröt panik bland stadens gator då vetskapen om hur stor attacken egentligen var till en början var ganska oviss. När befolkningen stannande upp och kunde identifiera situationen började man sedan agera därefter. Vi agerade dock inte på samma sätt som det ofta porträtteras ut i massmedia eller fiktiva berättelser. Istället öppnade vi upp våra hem och armarna åt de drabbade och de som var i nöd. Vi blev varma mot varandra, slöt samman, kände gemenskap och tänkte på kollektivets bästa. 

Det här beteende i Stockholm är inte ovanligt. Det är så här vi faktiskt agerar i kriser – i verklighetens kriser. Det är ett naturligt och mänskligt beteende som ligger i oss och det är så vi är designade till att agera. I alla kriser som mänskligheten gått igenom har vi agerat på detta vis. Undantag från den kris som utbröt tidigare i år.

Och varför är det så kan vi då fråga oss? Är det kanske för att massmedia matar ut panik, stress och rädsla till oss från alla håll? Se bara på USA under detta år – hur mycket rädsla och hur många klyftor har inte fötts ur både det ena och det andra?

De som sitter på makten vill nämligen att vi ska agera som människorna i de fiktiva kriserna. De vill att vi ska bli rädda och panikslagna och tänka så individualistiskt och egoistiskt som möjligt. De vill få oss att tro att vi måste vänta på den där starka ledaren, den som kan allt och på så sätt rädda oss andra från det hemska som sker. Grupper vänds mot varandra – det finns både goda och onda grupper och på detta sätt skapas klyftor i oss som kollektiv och vi blir som helhet mycket svagare. När vi splittras blir vi svaga och blir vi svaga resulterar det i rädsla och det är just dit de vill få oss. De vill ha en nation i skräck för det är just då de kan styra oss dit de vill.

Det är därför massmedia i alla olika former rapporterar om att vi blir egoistiska i kriser och det är då kaos utbryter. För de vill skapa kaos. De vill separera oss från varandra, vända oss emot varandra, så att vi blir rädda och sårbara.

”The primary method by which governments increase their control is by creating fear”

– Charles Eisenstein

Följ mig på instagram – Skrpt.se

Vi måste räddas till varje pris

För nio år sedan fick min första och största kärlek i livet ett fruktansvärt besked, nämligen diagnosen Alzheimers. Inte ens fyllda 60 år fick hon veta att hennes hjärna kommer att lägga av och sluta fungera som den ska. Jag kände en djup sorg och tyckte livet var orättvist. Min mamma – hon som alltid varit så snäll mot allt och alla skulle få spendera sin sista tid på denna jord med vetskapen om att hennes minnen skulle svika henne. Vilket de till sist gjorde.

Idag är min mamma död. Hon dog en dag i maj 2017. Den dagen var jag och min pappa och besökte henne på det hem som hon var tvunget att inackorderas i då sjukdomen hade tagit över alldeles för mycket. Det var den dagen hon inte längre kunde minnas vem jag var. Min pappa försökte förgäves att hjälpa henne att komma ihåg – han visade fotografier  som hängde vid sidan av sängen och berättade gamla roliga historier. Det var ju jag, hennes älskade son. Hennes yngste sistfödde son i en barnaskara av tre, han som alltid varit mammas pojke sedan dag ett.

Mamma gav, trots våra försök, ingen reaktion. Hon mindes inte vem jag var, jag fanns inte längre i hennes liv – från att i över trettio år varit hennes son var jag nu bara luft.

Från den dagen, en dag i maj för tre år sedan, har jag sett min mamma som död. Den mamma jag hade finns inte längre. Min pappa hälsar fortfarande på henne en gång i veckan, med undantag av de senaste rådande omständigheterna inom sjukvården runt om i landet. Men det är inte min mamma längre, det är bara ett tomt skal av den underbara kvinna som en gång fanns.

Jag kände min mamma och jag vet att om hon kunde uttrycka sin åsikt hade hon bett om att få gå vidare, för det liv hon har idag är inget liv.

I det här fallet så bestämmer någon annan över min mammas liv. Över våra liv. Sjukvården säger att vi ska hålla människor vid liv så länge som möjligt – till och med i de fall där människor inte längre är människor utan bara tomma skal eller våndas av smärtor av olika slag, både fysiskt och psykiskt lidande.

I många fall kan västerländsk medicin och sjukvård bota både åkommor och rädda liv – men vad gör vi egentligen med de som inte går att rädda? Varför ska vi dra ut på deras lidande och för vad?

Det känns som om vi skapat en pengaindustri som går ut på att hålla människor vid liv så länge som möjligt. Inom sjukvården behövs personal, alltså arbetsmöjligheter. Denna personal har i de flesta fall utbildat sig och därmed tagit lån i form av studieskulder som ska stoppas tillbaka in i systemet. Läkemedelsindustrin och den vinst som hör därtill ska vi inte ens börja tala om, det tar vi i ett annat inlägg. Och visste du förresten att sjukhus får bidrag för vinstgivande intressen genom cancerbehandlingar så som cellgifter och strålning? Vi blir sjukare och sjukare trots den hälsohets som råder och vårdpersonal går på knäna och de som drabbas värst av detta är ju som vi redan vet – de som är sjuka och behöver vård.

Yrkeshögskolor öppnar upp utbildningar och efterfrågar medicinska sekreterare eftersom det enligt rapporter kommer vara en stor efterfrågan dessa under kommande år pga den höga belastning sjukvården har och kommer att få. Men! Med den teknikutveckling vi haft de senaste 30 åren kan numera datoriserade program sköta nästintill alla administrativa uppgifter så som patientjournaler, dokumentation och allt som hör därtill. Det talas med rädsla i rösten om att datorer kommer att ta över våra jobb, ersätta oss och därmed kommer fler bli arbetslösa. Varför inte istället datorisera onödiga tjänster, höja lönen för de som redan går på knäna och på så sätt öka kvalitet inom vården?

Det jag vill komma fram till är att sjuka människor och vård överlag numera endast verkar handla om pengar och vinst. De på toppen tjänar pengar på att vi på botten är sjuka. Ju mer de drar ut på vårt lidande, ju mer pengar tjänar de. Och som jag sa i början – varför får vi inte bestämma över våra liv om de nu är våra till att börja med?

Vi lever i ett samhälle där de påstår att människoliv är det viktigaste. Vi måste räddas till varje pris! Men om vi inte vill räddas då? Om vi känner att det räcker nu – det räcker med medicin, sängliggande, smärtor, krämpor och lidande. Vi orkar inte längre, vi har levt ett bra liv. Vi vill avsluta det nu.

Men det bestämmer inte vi – det är någon annan som bestämmer över våra sjuka kroppar. Vi har tappat vår egen rätt till att bestämma över våra liv – den rätten kan vi bara få tillbaka om vi börjar värdera människor  och deras önskningar högre än vad vi värderar pengar. Tills dess måste vi inse och förstå att vi aldrig kommer att komma i första hand av vår så kallade demokrati.

Jag vet iallafall vad min mamma hade önskat. Men hon får inte välja och inte heller vi.

Vill du läsa om mer samhällskritiska ämnen?  Följ då min nya instagram SKRPT.SE