Inom alla kulturer och religioner runt om i världen hör man talas om historier som berättar om en svunnen tid där mystik, väsen och och andra övernaturliga händelser var en del av vardagen. Inte kan det vara någon slump att dessa historier från alla världens hörn på ett eller annat sätt har liknelser med varandra trots att de kommer från helt vitt skilda platser? Är det en slump att det sedan mänsklighetens begynnelse berättats om naturens mystiska krafter? Och kan människor som levde för flera tusen år sedan, utan någon form av kommunikation med omvärlden, bevittnat liknande händelser som än idag lever kvar i form av myter och folktro?

Idag färdas information snabbt över jordklotet. Ni har säkert hört talas om begreppet ”urban legend”; en typ av modern historia som berättats så många gånger i olika former att man inte längre vet om den någonsin har hänt eller bara är påhittad. Att en historia dyker upp på flera ställen på olika platser runt om i världen i dagens samhälle är inte så konstigt. Med hjälp av TV, tidningar, internet och sociala medier kan man snabbt sprida fake news. Förr i tiden var det dock nästintill omöjligt att få den här typen utav information och varje kultur runt om i världen hade sitt eget sätt att leva på, sitt eget språk, sin egen folktro och sin egen historia. Trots detta ser vi gång på gång hur liknande berättelser dyker upp i gamla myter och sägner – det talas om jättar, drakar, monster, väsen, vättar, tomtar, troll, älvor, sjöjungfrur och kontakt med andra sidan. Vad hade folk gemensamt förr i tiden som vi idag saknar?

Vad jag tror har hänt är att vi börjat tvivla. Att vi med tiden som det västerländska industriella samhället började ta mer och mer form gled vi längre och längre bort från den helhet som vi en gång levde i. Vi levde i symbios med naturen, Moder Jord, månen, solen och årstiderna. Ju mer avstängda, åtskilda, praktiska och vetenskapliga vi blev, ju mer började vi avfärda den naturliga men ändå mystiska världen och började vrida och vända på allting för att kunna ge en saklig förklaring. I takt med att vi blev alltmer duktigare på vetenskap och logik förlorade vi den magiska och mystiska kunskapen vi en gång hade och som på så många andra sätt kunde ge förståelse och trygghet.

Idag finns det fortfarande många som upplever övernaturliga ting, andra världar eller oförklarliga händelser. Men det har börjat ses som en alternativ syn på livet och universum, inte den självklarhet det en gång var och idag anser många att det bara är båg och skrock.

Jag tror att vi tappade vikten i att förstå att vi är ett med naturen, djuren, skogen, havet, himlen och universum den dag vi började flytta in i städerna. När vi började bygga upp konstgjorda samhällen med enbart hus, gator och människor som grund förlorade vi det som en gång gjorde att vi fortfarande var en del av naturen och allt som kommer därtill. Vi känner oss inte längre trygga i skogarna vi en gång levde i, haven vi en gång seglade på, slätterna vi en gång sprang på, bergen vi en gång klättrade i eller fälten som en gång gav oss vårt dagliga bröd. Vi kan inte längre peka ut stjärnkonstellationer, namnge träd och växter – vi har inte längre ens kunskap om hur maten vi äter hamnar på vår tallrik.

Förut var vi mer självförsörjande. Vi odlade vår egen mat, jagade och slaktade våra egna djur. Vi hade både förståelse och respekt för naturen och vi förstod hur viktigt det var med årstider, väder och vind, ebb och flod, torka och regn. Blev det en bra sommar fick vi en god skörd och mat på bordet – blev det en dålig sommar medförde det i många fall en fråga om liv eller död.

Med denna typ av livsstil och vardagsbestyr levde vi inte bara i symbios med Moder Jord, utan även bergens dvärgar och jättar, skogens älvor och troll, gårdens tomtar och vättar, havens vidunder och sjöjungfrur – nattens mystiska väsen och dagens härliga värme och ljus. Detta gjorde att vi vände oss till naturen och dess väsen för  kunskap och för att få råd och be om hjälp. Vi berättade historier för barnen runt lägerelden och visade vår tacksamhet genom olika ceremonier och högtider. Vi visste att genom respekt och tacksamhet till den jord vi lever på kommer även våra liv att gynnas om det finns balans och harmoni. Vi förstod att vi var ett med naturen och att denna kraft och visdom översteg vår egen.

Människan levde också i en tid som inte var fylld med så mycket överflödig information och livet gick i ett långsammare tempo. Mer gynnsamt för att ta tid till sig själv och utforska sin inre värld. Den värld vi idag har stängt.

Under vinterhalvåret i Sverige fanns heller inte så mycket att göra förr i tiden. Det var mörkt och kallt och månaderna gick ofta ut på att hushålla med maten så att den skulle räcka till våren. Därför var man heller inte lika aktiv, dels för att man inte skulle behöva lika mycket mat och näring och dels för att inte bli hungrig. Man hamnade i en sorts dvala, likt björnen som går i ide på vintern. Idag skulle vi benämna ett sådant beteende likt meditation. I ett meditativt tillstånd öppnar du upp de sinnen som annars hålls tillbaka. Se på exempelvis munkarna i Tibet och hur de lever sina liv.

Därför tycker jag att vi ska sluta tvivla på det vi idag ser som övernaturligt. En gång i tiden var det inte övernaturligt – det var en del av den symbios vi själva levde i. Det har alltid funnits där och det finns där än idag. Vi har bara glömt hur vi ska göra för att öppna upp. Vi har avskilt oss från naturen och därmed även valt bort en del av oss själva – valt bort de parallella världar som kan hjälpa oss med våra liv i denna värld.

Så gå ut i skogen, spring över ängarna, dyk ner bland vågorna, sätt dig och meditera på en bergstopp – när bruset av staden tystnar kommer naturen och dess väsen börja viska. Och du för möjlighet till att lyssna.