För ett par veckor sedan spelade jag och min poddkollega Oscar in ett avsnitt som handlade om tre olika mysterium. Det fascinerar mig otroligt mycket att vi lever i en värld där vi går runt och tror att vi koll på saker och ting, att vi alltid ska ha ett vetenskapligt svar på hur verkligheten och märkliga händelser hänger ihop. Därför valde vi att i podden ta upp tre mysterier som ingen ännu kunnat förklara.
Det första fallet handlar om hur tre personer spårlöst försvann från en fyr i England i början av 1900-talet. Dessa tre herrar jobbade i en fyr och det enda spår man har efter dem är anteckningar från en loggbok – här berättar de om ett fruktansvärt oväder – det värsta de någonsin skådat. I sista raden har man dock skrivit att ovädret äntligen är över och att det är lugnt igen. Vad som är märkligt är att ingen annan som bodde i närheten av fyren den natten lade märke till något oväder och det rapporterades heller inte om storm eller regn från närliggande platser. Så frågan är vad som hände dessa tre herrar och varför de spårlöst försvann?
När vi kommer till fall nummer två så handlar det om ett annat typ av mysterium. I 1500-talets Frankrike bröt nämligen en dansepidemi ut vilket resulterade i någon form utav masshypnos eller liknande. Det började med att en kvinna på ett torg började dansa intensivt till den musik som spelades och fler och fler började ansluta till dansen. Inget märkligt med det kan man ju tycka, om det inte hade varit så att de dansglada människorna inte kunde sluta dansa. De dansade tills de dog helt enkelt. Rapporter och journaler från närliggande sjukhus finns som underlag till denna märkliga händelse.
Det tredje och sista fallet är en utav mina egna personliga favoriter som jag länge läst om och forskat i. Det handlar om en man i Sverige på 1940-talet som är ute på promenad i skogen. Under promenaden får han kontakt med tre utomjordingar som berättar för honom hur han ska bygga upp sin affärsverksamhet och ger honom ett recept på en medicin mot pollenallergi. Efter detta möte gick mannen hem och gjorde som utomjordingarna hade sagt, vilket resulterade i Sveriges första allergimedicin mot pollen och mannens företag växte och blev framgångsrikt.
Det här är bara tre mysterium av miljontals oförklarliga fall världen över. Det finns berättelser, myter, sagor och faktiskt dokumenterade upplevelser som än idag inte kan förklaras vetenskapligt. Vi är många som trots detta vill grotta ner oss i sådana här historier och fascineras av det faktum att vi kanske faktiskt aldrig kommer att få veta vad det var som egentligen hände. Men är det inte det som ändå är det spännande med just mysterium – att man inte alltid kan få en förklaring eller ett svar?
Inom alla kulturer och religioner runt om i världen hör man talas om historier som berättar om en svunnen tid där mystik, väsen och och andra övernaturliga händelser var en del av vardagen. Inte kan det vara någon slump att dessa historier från alla världens hörn på ett eller annat sätt har liknelser med varandra trots att de kommer från helt vitt skilda platser? Är det en slump att det sedan mänsklighetens begynnelse berättats om naturens mystiska krafter? Och kan människor som levde för flera tusen år sedan, utan någon form av kommunikation med omvärlden, bevittnat liknande händelser som än idag lever kvar i form av myter och folktro?
Idag färdas information snabbt över jordklotet. Ni har säkert hört talas om begreppet ”urban legend”; en typ av modern historia som berättats så många gånger i olika former att man inte längre vet om den någonsin har hänt eller bara är påhittad. Att en historia dyker upp på flera ställen på olika platser runt om i världen i dagens samhälle är inte så konstigt. Med hjälp av TV, tidningar, internet och sociala medier kan man snabbt sprida fake news. Förr i tiden var det dock nästintill omöjligt att få den här typen utav information och varje kultur runt om i världen hade sitt eget sätt att leva på, sitt eget språk, sin egen folktro och sin egen historia. Trots detta ser vi gång på gång hur liknande berättelser dyker upp i gamla myter och sägner – det talas om jättar, drakar, monster, väsen, vättar, tomtar, troll, älvor, sjöjungfrur och kontakt med andra sidan. Vad hade folk gemensamt förr i tiden som vi idag saknar?
Vad jag tror har hänt är att vi börjat tvivla. Att vi med tiden som det västerländska industriella samhället började ta mer och mer form gled vi längre och längre bort från den helhet som vi en gång levde i. Vi levde i symbios med naturen, Moder Jord, månen, solen och årstiderna. Ju mer avstängda, åtskilda, praktiska och vetenskapliga vi blev, ju mer började vi avfärda den naturliga men ändå mystiska världen och började vrida och vända på allting för att kunna ge en saklig förklaring. I takt med att vi blev alltmer duktigare på vetenskap och logik förlorade vi den magiska och mystiska kunskapen vi en gång hade och som på så många andra sätt kunde ge förståelse och trygghet.
Idag finns det fortfarande många som upplever övernaturliga ting, andra världar eller oförklarliga händelser. Men det har börjat ses som en alternativ syn på livet och universum, inte den självklarhet det en gång var och idag anser många att det bara är båg och skrock.
Jag tror att vi tappade vikten i att förstå att vi är ett med naturen, djuren, skogen, havet, himlen och universum den dag vi började flytta in i städerna. När vi började bygga upp konstgjorda samhällen med enbart hus, gator och människor som grund förlorade vi det som en gång gjorde att vi fortfarande var en del av naturen och allt som kommer därtill. Vi känner oss inte längre trygga i skogarna vi en gång levde i, haven vi en gång seglade på, slätterna vi en gång sprang på, bergen vi en gång klättrade i eller fälten som en gång gav oss vårt dagliga bröd. Vi kan inte längre peka ut stjärnkonstellationer, namnge träd och växter – vi har inte längre ens kunskap om hur maten vi äter hamnar på vår tallrik.
Förut var vi mer självförsörjande. Vi odlade vår egen mat, jagade och slaktade våra egna djur. Vi hade både förståelse och respekt för naturen och vi förstod hur viktigt det var med årstider, väder och vind, ebb och flod, torka och regn. Blev det en bra sommar fick vi en god skörd och mat på bordet – blev det en dålig sommar medförde det i många fall en fråga om liv eller död.
Med denna typ av livsstil och vardagsbestyr levde vi inte bara i symbios med Moder Jord, utan även bergens dvärgar och jättar, skogens älvor och troll, gårdens tomtar och vättar, havens vidunder och sjöjungfrur – nattens mystiska väsen och dagens härliga värme och ljus. Detta gjorde att vi vände oss till naturen och dess väsen för kunskap och för att få råd och be om hjälp. Vi berättade historier för barnen runt lägerelden och visade vår tacksamhet genom olika ceremonier och högtider. Vi visste att genom respekt och tacksamhet till den jord vi lever på kommer även våra liv att gynnas om det finns balans och harmoni. Vi förstod att vi var ett med naturen och att denna kraft och visdom översteg vår egen.
Människan levde också i en tid som inte var fylld med så mycket överflödig information och livet gick i ett långsammare tempo. Mer gynnsamt för att ta tid till sig själv och utforska sin inre värld. Den värld vi idag har stängt.
Under vinterhalvåret i Sverige fanns heller inte så mycket att göra förr i tiden. Det var mörkt och kallt och månaderna gick ofta ut på att hushålla med maten så att den skulle räcka till våren. Därför var man heller inte lika aktiv, dels för att man inte skulle behöva lika mycket mat och näring och dels för att inte bli hungrig. Man hamnade i en sorts dvala, likt björnen som går i ide på vintern. Idag skulle vi benämna ett sådant beteende likt meditation. I ett meditativt tillstånd öppnar du upp de sinnen som annars hålls tillbaka. Se på exempelvis munkarna i Tibet och hur de lever sina liv.
Därför tycker jag att vi ska sluta tvivla på det vi idag ser som övernaturligt. En gång i tiden var det inte övernaturligt – det var en del av den symbios vi själva levde i. Det har alltid funnits där och det finns där än idag. Vi har bara glömt hur vi ska göra för att öppna upp. Vi har avskilt oss från naturen och därmed även valt bort en del av oss själva – valt bort de parallella världar som kan hjälpa oss med våra liv i denna värld.
Så gå ut i skogen, spring över ängarna, dyk ner bland vågorna, sätt dig och meditera på en bergstopp – när bruset av staden tystnar kommer naturen och dess väsen börja viska. Och du för möjlighet till att lyssna.
Vi hade precis spelat in ett avsnitt med Spökpodden. Kvällen var fortfarande ung och vi hade massor med energi kvar för att skapa något mer till vår podd eller YouTube-kanal. Min kollega Oscar hade precis fått nys om den omtalade appen Randonautica som nyligen gått viral.
Oscar började berätta för mig om de olika historier han kommit över vad som hade hänt när man testat appen. Kroppar hade hittats, personer hade hamnat mitt i skottlossningar, mystiska föremål hade dykt upp på platsen, osv. Spännande, men att tro att en app skulle kunna få mig till ett ställe där någonting överväldigande precis händer eller något oförklarligt ligger gömt, tvivlade jag starkt på.
Vi packade ihop våra saker och lastade in i bilen, klara för dagen med inspelningar. Men innan vi avslutade helt hade vi bestämt oss för att testa appen ändå – kanske skulle den funka om vi båda två gick in och trodde tillräckligt mycket på det så kanske vi attraherar någonting spännande tänkte vi.
Det är här det blir intressant: redan när vi börjar förbereda oss och laddar ner appen kommer en pirrande känsla i kroppen – det känns lite läskigt och spännande trots att vi bara för några minuter sedan inte alls var vidare imponerade trots allt vi hört och läst.
Appen laddas ner, vi öppnar den och följer instruktionerna. Appen ber oss rikta in vår energi och våra tankar på någonting speciellt medan den hittar en destination åt oss. Det sägs nämligen att det vi tänker på ska ligga på platsen som appen tar fram eller något annat spännande.
Vår destination ligger 7 minuter bort – vi sätter oss i bilen, startar på GPSen och börjar åka
Känslorna jag fick när vi startade Randonautica kan jag likna med när vi åker iväg med olika spökjägarteam och försöker hitta övernaturliga väsen eller liknande. Man triggar igång varandra genom berätta om olika historier man varit med om och stämningen blir mer och mer spänd och spännande samtidigt utrustning plockas fram och riggas upp.
När jag var med på en spökjakt för första gången, på ett professionellt och seriöst sätt, var vi så pass många att vi behövde dela upp oss i olika grupper. Området var stort vilket gjorde att vi var tvungna att ta en byggnad var åt gången, sedan bytte vi efter en timme och testade nästa område.
Under just den kvällen fick vi lite olika bevis på att andevärlden existerade och kunde kommunicera med oss. Men det som egentligen var mest fascinerande var hur stämningen i grupperna byggdes upp och hur sammansvetsade man blev med varandra genom att tillsammans genomföra en såpass spännande grej. Vi var spända och förväntansfulla ulla, vissa kanske till och med lite rädda under kvällen. Några utav oss kom varandra såpass nära att man funnit vänner för livet.
Det jag vill säga är att alla någon gång borde testa på exempelvis en riktig spökjakt eller appar likt Randonautica. Det ger er en upplevelser och spänning man inte kan skapa själv. Väldigt nervkittlande!
Och med lite tur kanske ni även någon gång kan få uppleva äkta mystisk, oförklarliga händelser eller till och med få kontakt med andevärlden på riktigt.
Det är nu ett år sedan jag och Oscar startade Spökpodden. I vårat första avsnitt träffade vi Diana Wahlborg där hon gav sin syn på andra sidan. Att det inte är så läskigt utan att man kan använda andevärlden till att utveckla sig själv i jordelivet. Detta var något som jag inte hade tänkt på, inte på det sättet. Hon fortsätta att berätta att det som gör det läskigt är beroende på hur man själv bemöter det och vad för rädslor man själv har inom sig.
Några veckor efter så träffade vi Ylva Lichtenberg för att spela in ytterligare ett avsnitt. Vi åkte till Ronnums Herrgård för att göra inspelningen i ett av rummen där många har upplevt olika med liknande upplevelser. Redan på vägen dit började Ylva känna en kraftig lukt av bränt och fick till sig siffran 3.
När vi kom fram till herrgården berättade personalen för oss att det hade varit ett svartsjukedrama på platsen och kvinnan som var gift med mannan som ägde gården för några hundra år sedan eldade upp byggnaden för att ta livet av sin man och hans älskarinna. Det slutade olyckligt och den gifta kvinnan miste sitt egna liv i branden. Denna kvinna har många vittna på platsen efter hennes bortgång, speciellt i det rum vi skulle få låna för att spela in vårat podcast-avsnitt, rum 3.
Under inspelning så spår Ylva mig. Hon berättar för mig hur jag är som person och att jag precis har tagit ett stort och jobbigt beslut som har påverkat mig. Ett beslut som bara Oscar visste om vid det tillfälle.
Att under bara några veckors mellanrum få så tydliga upplevelser från personer med en annan syn på livet än vad många andra i mitt liv hade vid det tillfället var för mig något magiskt. Att få en ny insikt att se på saker och ting, kolla på livet med ögon som jag tidigare inte riktigt gjort gav mig en otrolig tillfredsställelse.
Därför känns det extra roligt för mig, och för Oscar, att vi nu kan erbjuda flera människor att få tillgång till detta synsätt på livet. Dels genom podcasten och våran youtube, men nu också själva att kunna ta steget in fullt ut och utveckla sina egna förmågor som alla besitter.
Under hösten kommer vi på Spökpodden tillsammans med Diana Wahlborg och Ulle Wageborn starta upp School Of Wisdom, där kursdeltagarna får lära sig att utveckla sin egna mediala förmåga. Läs mer om School Of Wisdom nedan:
School Of Wisdom
Denna Medium utbildning hjälper dig att förstå din intuition och ger dig verktygen att utvecklas i ämnet och ger förutsättningar till en karriär inom intuition och mediumskap.
Du som söker in till vår skola har ett andligt intresse och en vilja att utveckla din intuition och en önskan att kunna förmedla budskap från andra sidan. Det blir en del uppgifter mellan stegen. Är du redo för ditt nästa steg i din andliga & personliga utveckling? Om svaret är ja, då är du den vi söker!
*Pris för hela medium utbildningen 20.265kr.
*Det finns möjlighet att betala per steg 2895 kr. (mat & boende ingår ej). OBS! utbildningen kostar 20.265 kr för alla 7 steg, det innebär om du är sjuk ett av stegen får du ändå betala det steget. En del av utbildningen kommer att spelas in (endast lärare i bild) och om du missar ett steg kan du få tillgång till inspelat material.
BOKA HÄR eller
Maila din anmälan till:
diana@dianawahlborg.se Du får en bekräftelse på din plats via mail.
7 steg inklusive certifiering
Plats
Kongelfs Gästgifveri i Kungälv strax utanför Göteborg.
Lärare
Diana Wahlborg och Ulle Wageborn
I samarbete med Spökpodden Martin Nilsson & Oscar Panizza
Alla 7 steg innehåller guidade meditationer i helgens tema. Steg 1
5 – 6 SeptemberKl 10:00 – 16:00
– Ditt energifält
– Att läsa energi
– Symboltolkning
– Akasha arkivet
– Guidad meditation – Kontakt med andra sidan
Steg 2
24 – 25 OktoberKl 10:00 – 16:00
– Öppna medium kanalen
– Kontakt med andra sidan
– Guider
– Kanalisering
– Guidad meditation
Steg 3
28 – 29 NovemberKl 10:00 – 16:00
– Tarot grundkurs och Orakelkort
– Förståelse för elementen
Steg 4
30 – 31 Januari 2021Kl 10:00 – 16:00
– Chakrasystemet
– Numerologi och ditt energisystem
Steg 5
27 – 28 FebruariKl 10:00 – 16:00
– Mediumträning
– Seans och att tala inför publik
– Kanalisering
– Psykometri
Steg 6
27 – 28 MarsKl 10:00 – 16:00
– Mediumträning olika tekniker
– Husrensning och energiarbete
– Psykometri
Under våren har Jag och Oscar, som jag driver Spökpodden med, besökt Garpenbergs slott ett flertal tillfällen. Allt började med att dottern till ägarna hörde av sig till oss och berättade att slottet var så läskigt att dottern själv inte vågade vistas i slottet ensam, på grund av alla aktiviter som försegår inne i slottet.
Vi samlade ihop vår podcast-utrustning, ringde upp ägarna och frågade om vi kunde komma och spela in några avsnitt med några som jobbar på slottet. Med oss till slottet tog vi också spökjägarna U.A.E & Spökjakt Sverige samt näras profiler Anna Strandlind & Pierre Hesselbrandt. På så sätt skulle vi få reda på vad personer har upplevt på slottet, spökjägarna skulle med hjälp av sin tekniska utrustning kolla vad för aktivitet dom kunde få fram på sina instrument. Anna & Pierre skulle med sina förmågor känna av och ta kontakt med andevärlden på slottet – ta reda på vilka andarna är och varför dom är fast på platsen.
Under samtalen jag och Oscar hade med personalen och stamgäster fick vi reda på vilka våningar som upplevdes mest hemsökt, våning 3 & 4 samt källaren. På dessa platser hade alla upplevt olika händelser och man känner sig väldigt iakttagen när man går omkring själv här. På våning tre är det också en vitklädd dam som går omkring och håller koll berättade flera av personerna vi pratade med. En av dom anställda berättade också att det fanns vissa platser som hon inte vågade gå till när hon var själv på slottet, vilket medförde att hon alltid behövde göra vissa av arbetssysslorna under tiden hennes kollegor var kvar.
Efter samtalen så hade Anna & Pierre kommit fram till slottet och börjat installerat sig. Dom båda hade känt redan innan dom kommit fram att det var mycket aktivitet på platsen utan att dom hade fått någon info om stället innan. Tanken var att vi skulle ha ett möte med mediumen innan dom skulle få gå runt och känna in vilka aktivitet som fanns, vi ville ha mötet för att gå igenom hur upplägget med filmning osv skulle gå till. Så blev det inte, så fort Pierre kom in i slottet fick han känslan att han var tvungen att börja med sitt arbete på en gång. Eftersom vi visste vilka ställen människor hade upplevt aktivitet på så kunde vi bekräfta vad Anna & Pierre fick in under tiden dom gick runt. På våning 3 berättade dom båda om den vitklädda damen, att hon gick omkring där och ställde iordning prylarna så dom stod rätt. Aktiviteterna på våning 4 bekräftades och vi fick veta att det var flera olika andar som höll till där.
Den största chocken kom dock på våning 1, eller källaren, beroende på hur man vill kalla det. I biljard rummet kunde Pierre berätta om en händelse som hade ägt rum i nutid, ungefär 6 månader innan, hur en person hade agerat i det rummet och mått, det kunde ägarna till slott bekräfta och visste precis vad Pierre pratade om. Men det som var chockerande kom i valvet där man brukar duka upp för middag och fest. Jag själv såg eller upplevde inget speciellt, men det är första gången jag får vittna till hur två personer samtidigt blir attackerad av andevärlden. Det började med att vi ser hur Pierre tappar balansen där han står och måste ta hjälp av en stol för att kunna stå upprätt, när detta händer springer Anna fram för att hjälpa honom att sätta sig ner så han ska kunna samla sig igen. När Anna kommer fram blir hon så påverkad av samma sak som Pierre och måste springa ut, hon fick starka kräkkänslor och kände att hon behövde springa och spy.
Vi kunde inte vara kvar där nere med Anna och Pierre så vi samlade ihop oss och gick upp en våning. Mediumen berättade att det var en man där nere med en köttyxa som inte ville att vi skulle vara där, och som absolut inte var reda att gå vidare på andra sidan även fast dom försökte kommunicera med honom och försökte få över han till ljuset.
Vill du lyssna på samtalen vi hade med personalen och stamgästerna så finns avsnitten här:
Jag är uppvuxen i en släkt där tron på andra sidan alltid har varit stor. Min mamma och hennes syskon har alltid pratat och berättat om olika upplevelser. Nyligen fick också veta att min morfar hade en väldigt stark tro på andra sidan.
Jag själv har också alltid haft ett stort intresse för det ockulta och andra sidan, men mina upplevelser med andra dimensioner har kommit på senare tid, vad jag har trott iallafall, tills det nyligen har gått upp för mig att jag har haft kontakt med andra sidan under längre tid än vad jag själv förstått. Mer om det i ett senare inlägg, då jag i detta inlägg kommer att berätta om mina tydligaste möten med andra sidan.
Flickan bredvid sängen
Min riktigt första tydliga bevis på att det finns en andra sidan kom till mig när jag var 19 år gammal. På den tiden bodde jag fortfarande kvar i min hemstad Örnsköldsvik. Dock var jag påväg därifrån så tillbringade så ofta jag kunde ledig tid hos släkt nere i Eskilstuna, staden som också skulle bli min hemstad under de kommande 7 åren.
När jag var på besök hos min släkting och dennes sambo en gång hände vad jag då tyckte var en märklig upplevelse. Dagen och kvällen flöt på som vanligt när jag var hos dom på besök. Jag blev väl omhändertagen med dryck och tilltugg. Stillsamma stunder med mycket prat om livet i stort och smått in i småtimmarna. Som vanligt när där på besök fick jag låna gästrummet som låg en trappa ner, somnade alltid gott i det rummet då det var inrett i en lugnande miljö. Det hör också till ovanligheterna att jag vaknar på natten, än i dag så gör jag inte det, somnar och sover alltid igenom hela natten. Men den här kommande natten skulle avvika från det. Från ingenstans vaknar jag till, inte med ett ryck, men ändå snabbt och jag blev plötsligt klarvaken. Blicken hade jag i taket, men för att somna om lade jag om mig så jag hamnade på sidan och min blick flyttades från taket så jag fick en överblick ut över rummet. Då ser jag, en liten flicka sitta på mattan som ligger bredvid sängen. Hon sitter där och leker med några saker, jag uppfattar inte riktigt vad hon leker med men antar att det var hennes leksaker. Jag har aldrig sett flickan tidigare och det finns inga barn i hemmat jag är och besöker. Tankarna hos mig är tom, men min kropp känner ett välbehag och jag bara ligger och iakttar flickan som är fullt upptagen i sin lek. Efter en stund lyfter flickan sin blick och möter min blick, hon ger mig ett stort leende och försvinner ut i tomma intet. Jag sluter mina ögon undan att analysera vad som hänt och somnar återigen om.
När jag vaknar på morgonen efter börjar jag fundera på vad som egentligen hände. Kliver upp för att äta frukost och träffar kvinnan i huset i köket när jag håller på att hälla upp mitt kaffe. Jag berättar om min upplevelse för kvinnan, hur flickan jag såg på natten såg ut och vad hon gjorde. Svaret förvånande mig. Kvinnan som bodde där visste direkt vem det var. Hon kände igen henne på min beskrivning, att det var hennes lillasyster som omkommit 15 år tidigare i en tragiska olycka med en lastbil. Flickan var då i 9 års ålder och kvinnan berättade att hennes lillasyster brukar vara hos dom på besök för att kolla att allt står rätt till.
Barnsteg i vardagsrummet
Åren gick efter mitt möte med flickan i natten. Jag hade flyttat ifrån Eskilstuna och hunnit bo i Stockholm ett par år. Min son föddes på våren 2011, och strax innan hans födelse fick min mamma diagnosenalzheimers. I och med jag fick veta att min mamma blivet sjuk tog jag beslutet att flytta upp till Norrland ett tag för att bo nära henne ett tag innan sjukdomen skulle ta över henne för mycket och radera ut hennes personlighet. Flyttlasset från Stockholm till Norrland bar av sommaren 2011. Som det alltid är vid en flytt så var det några veckor av kaos, inga rutiner i vardagen, byte av jobb, tiden för att skapa en ny vardag hade börjat. Ett par veckor gick och jag hade kommit iordning i det nya hemmet. Jag hade lagt min son för natten, och precis som jag är, sover han också genom hela nätter, något han gjort sedan han bara var ett par veckor gammal. Vid den här tidpunkten var han runt 5-6 månader gammal.
Jag satt i köket för att återhämta mig från en vanlig dag som pappa till en liten bebis. Det var lugnt och stillsamt i lägenheten, och äntligen lite tystnad. Plötsligt hör jag små snabba barnsteg trippa snabbt över vardagsrumsgolvet, ljudet från små barnfötter försvinner lika snabbt som dom uppkommit. Och tystnande återfanns sig direkt. Men mitt lugn hade försvunnit, vad var det som lät? Min son kan inte gå, och han ligger och sover i sin spjälsäng. Jag förflyttar mig snabbt och ljudlöst in till hans rum för att se om han fortfarande ligger kvar. När jag står vid honom vid sängen så ser jag han ligga där och sova tungt. Men vem som sprang över vardagsrumsgolvet är för mig fortfarande okänt.
Trollbord med Ulle Wageborn
Jag och Oscar startade Spökpodden sommaren 2019. Vi båda har haft stort intresse i detta lång tid men hade aldrig riktigt utforskat ämnet när vi startade podcasten. När vi hade spelat in vårat första avsnitt och släppt det till allmänheten så tog det fart på en gång, lyssnarsiffrorna sköt i höjden redan efter första veckan. Diana Wahlborg som var våran första gäst till Spökpodden tipsade om Ulle Wageborn, så vi tog kontakt med henne för att spela in vårat andra avsnitt (släpptes som avsnitt 6). I slutet av augusti 2019 åkte vi till Ulle för inspelning. Det blev ett bra och intressant avsnitt, jag och Oscar hade satt riktlinjer med vad vi ville att Spökpodden skulle vara för något, vilket vi saknade när vi spelade in avsnitt 1. Efter vi var klara med inspelningen med Ulle så föreslog hon att vi skulle köra något som hette Trollbord, något som var helt nytt för mig där och då, hade aldrig hört talas om det. Ulle förklarade snabbt hur det fungerade, och jag minns att jag tänkte att det låter ungefär som en variant av anden i glaset, vilket jag hade kört innan utan vidare upplevelser eller resultat. Jag var alltså skeptisk, både till anden i glaset och till trollbordet vi nu skulle köra. Vi satte oss ner, Ulle guidade mig och Oscar hur vi skulle göra för att vi alla tre skulle hamna i samma sinnesläge, något som tydligen skulle vara nödvändigt för att bordet skulle fungera. Jag var fortfarande skeptiskt, hur ska ett bord kunna övertyga mig om andra sidan.
Vi började, Ulle frågade om vi hade någon från andra sidan med oss. Då känner jag hur bordet flyttar sig och ena benet lyfter sig. Ulle fortsätter fråga frågor till bordet och vi får svar om att det är en person som tillhör Oscar. Frågorna fortsätter och vi får svar tillbaka som är väldigt personliga, som bara Oscar och jag vet om. Hur kunde det vara möjligt minns jag att jag tänkte, det här är ju omöjligt att fejka.
Efter den dagen har jag aldrig mer tvivlat på andra sidan, jag vet att den finns, nu är bara frågan hur jag ska kunna använda mig av den för att kunna ha ett så bra liv som möjligt innan det är min tur att resa vidare från det här livet.
