Sverige är ett modernt land med demokrati, fria val och yttrandefrihet. Vi lever i ett land där det inte ska spela någon roll vart i samhällspyramiden du föds in i, ett land där alla ska ha samma möjligheter att bli och göra precis det de önskar och drömmer om. Ett land där ingenting är omöjligt. I Sverige ska man kunna utbilda sig till det man verkligen brinner för och arbeta med någonting som ger ens liv syfte och meningsfullhet. Vi har till och med friheten att kunna bo nästan exakt vart vi vill, för med ett av världens bästa pass behöver vi inte ens bo kvar i Sverige även om vi föds här – världen är öppen för oss och vi kan röra oss fritt mellan landsgränser.
Vi sneglar på andra länder långt bort, vi pratar om Nordkorea och känner förskräckelse över hur en diktatur kan styra ett land såpass hårt att befolkningen själva inte ens är medvetna om det. Vi sneglar på ett land där människor inte får röra sig fritt, inte har rätt till egna åsikter, inte nås av globala nyheter och inte ens kan resa för att utforska resten av världen. Vi sneglar på ett land som Nordkorea vars befolkning helt ovetandes tycks leva i en bubbla och känner oss lättade och tacksamma över att vi föddes i just Sverige.
Kina är också ett land där befolkningen styrs hårt av sina ledare. Med ett system där man får sociala poäng baserat på sin livsstil bestäms det åt en vart man får bo, vart man får resa och om man ens får lov att låna pengar på banken.
Här i Sverige tycker vi att det är vansinne att dessa länder finns, vi hyllar vår demokrati och vår frihet – vi känner oss tacksamma för alla våra rättigheter och känner oss därmed tillfreds med våra skyldigheter och tycker att vi lever i ett fantastiskt land.
Men är det sanningen? Lever vi i vår verklighet?
När vi föds in i den här världen så tar det inte många sekunder innan vi blir utredda. Ser vi ut som vi ska? Väger vi som vi ska? Är vi friska? Är vi sjuka? Oftast går det bra, sjukhuspersonalen informerar nyblivna föräldrar om att deras nyfödda bebis mår bra och att allt fungerar som det ska. Som nybliven förälder anses man inte kunna eller veta någonting själv – man lägger hela sitt nya barns liv i händerna på någon annan. Någon annan som verkar veta vad som är rätt och fel. Någon som kan detta.
När man senare kommer hem skrivs man in på BVC, man måste börja svara på frågor och redogöra för dessa andra personer, dessa som vet hur det ska vara, om sitt levnadssätt, sin boendesituation, sitt arbete, sina kostvanor, mm. Detta är en början av kartläggningen av en ny människas liv. Följer man normen?
Du växer och blir större. Dina föräldrar tar dig till BVC där du månad efter månad, år efter år vägs och mäts och hålls koll på. Följer du kurvan? Kan du bygga torn av klossar? Vet du vilken färg som är grön? Kan du rita en streckgubbe? Börjar du avvika här från vad du anses bör kunna efter systemets regler i en viss ålder måste åtgärder sättas in. Du börjar formas efter normen.
När du blir tillräckligt gammal börjar du i skolan. Här får du lära dig om hur världen fungerar. Vad som är viktigt att veta och vad du inte ska veta. Det är Skolverket som bestämmer vilken kunskap du ska börja samla på dig, inte du själv eller människorna i din närhet. Du ska ha exakt samma kunskap som alla andra. Tänker du annorlunda eller har egna ideér så sätter skolan in åtgärder på dig och styr om dig. Alla ska vara lika, alla ska kunna samma saker. Kanske kommer det fram att du är ett aktivt barn och har svårt att sitta still. Du kanske till och med är lite aggressiv och har svårt att hantera dina känslor? Du kanske har en känsla av att du inte riktigt passar in och mår dåligt pga detta? Det gör inget. Det finns åtgärder för det också! Blir det tillräckligt illa så behöver du inte oroa dig för det heller, det finns piller du kan ta så att du neutraliseras och formas och blir som alla andra, som majoriteten – nästan iallafall. Det är viktigt att man aldrig glömmer att det är den stora massan som är rätt och det är precis så man ska vara.
Under åren i skolan är du konstant övervakad och din kunskapsnivå kontrolleras årligen. Har du lärt dig det du förväntas kunna vid en viss ålder? Om du är duktig och har lärt dig allt detta får du senare lov att studera vidare efter grundskolan, utbilda dig och få ett bra arbete. Du har blivit en del av majoriteten och du vet redan sen barnsben att om du avviker så sätts åtgärder in på dig. Du gör allt för att vara som alla andra. Du klär dig som alla gör. Kollar på samma media som alla gör. Följer de nyheterna som alla andra gör. Går och röstar på det parti som dina vänner röstar på. Du vill inte avvika från normen. Du vill inte sticka ut. För då vet du att du hamnar under luppen och åtgärder sätts in.
Kanske har du någon gång tänkt på att befolkningen i Nordkorea endast får välja ett visst antal frisyrer när de går till frisören och klipper sig. Vilken tur att det inte är så här i Sverige! Så att du kan välja att klippa dig precis som alla andra – för det är din fria vilja som gör att du har samma trendiga frisyr som de du ser på TV, i tidningar, sociala medier och i din närhet. Det är ju mode och man måste ju följa trender!
Det är din fria vilja som gör att du har samma åsikter som majoriteten. Det är din fria vilja som gör att du hellre följer strömmen och inte vågar sticka ut. Det är din fria vilja som gör att du inte längre ifrågasätter systemet.
Eller har du blivit formad till något som inte är du?