Vi duger som vi är

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att man pratar om att vi duger precis som vi är – att det är okej att se ut som man gör och att man får se ut hur man vill. Att man duger som man är oavsett vikt, form, kläder, frisyr, osv. Att våga känna att man duger som man är pryder de flesta tidningsomslagen nuförtiden, basuneras ut på sociala medier och i TV-program världen över och ordet ”kroppspositivitet” är någonting som börjat florera mer och mer i olika sammanhang.

Fler och fler modeföretag har börjat använda sig utav plus-size modeller och butiker avsedda med enbart större storlekar än den tidigare normen poppar upp lite varstans. Det har börjat bli okej och mer accepterat att vara överviktig och denna trend fortsätter främst för kvinnor inom bland annat sociala medier. Kvinnor är ofta lätta att få med på kropps-trender då samhället under så många år brutit ner just kvinnors kroppar för att placera dem i fack. En så kallad normaliseringsprocess kan man säga.

Samtidigt fortsätter vi att matas av en annan trend som pekar åt ett helt annat håll – den hetsiga hälsotrenden. Vi ska äta hälsosamt och gärna veganskt, vi ska dricka gröna smoothies fullproppade med vitaminer och antioxidanter, vi ska gå till gymmet och träna för att gå ner i vikt, gå på yogaklasser och meditera när vi kommer hem. Listan kan göras lång. Hälsotrenden är tydligen någonting som växer sig allt större i Sverige, men enligt forskning och undersökningar har vi aldrig varit så överviktiga och ohälsosamma som vi är nu. Hur går då detta ihop?

Under de senaste 30 åren har snittvikten i vårat avlånga land gått upp med 7 hela kilo. Våra BMI:n har gått från att vara normalviktiga till att vara överviktiga. Hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i Sverige idag och över 2 miljoner svenskar är drabbade av dessa tillstånd. En halv miljon svenskar lider utav diabetes och var femte barn i låg- och mellanstadiet väger alldeles för mycket för sin ålder.

Trots detta matas vi inte bara med skräpmat, socker och annat konstgjort fabrikat som gör att vi dör i förtid utan också att vi ska duga som vi är.

Det gör inget att du är överviktig och ohälsosam – du duger som du är! Trots att din mänskliga kropp rent biologiskt inte är skapt för att se ut som den gör, trots att din kropp inte klarar av att bära den vikt den gör, går sönder på köpet och ger dig krämpor, besvär och sjukdomar samt gör dig deprimerad, trött och steril – trots detta, så duger du som du är!

Att idag duga som vi är, är en direkt hälsofara för oss. Fetma och osunt leverne har blivit en folksjukdom och värre kommer det att bli. Vi fortsätter att bli större och större och vi rör på oss mindre och mindre.

Varför går massmedia då ut med att vi duger som vi är – varför ska det normaliseras och bli okej att vara lat och tjock? Människokroppen och dess organ är inte skapt för att vara överviktig och äta vitt socker, helfabrikat och konstgjorda fetter. Människokroppen är inte skapt för att sitta still, utföra monotona rörelser och vara inomhus hela dagarna.

Och hur var det nu med hälsotrenden? Om den nu växer och är så utbredd som den påstås vara, då hade vi inte haft föregående problematik, eller hur?

Varför trycker då massmedia och sociala medier just på dessa två så brett skilda trender? Ena sidan säger att vi duger som vi är och att det är okej att vara överviktig och äta hur vi vill – andra sidan berättar för oss hur viktigt det är att äta mer grönt, vara ute och röra på sig och bibehålla en hälsosam vikt. Vi blir alltså matade med två olika värderingar. Varför?

De som styr oss vill alltid ha två olika sidor, precis som inom politiken. De vet att om världen blir uppdelad i två olika läger håller de oss i schack för då blir vi upptagna och inne i vårt så att de kan fortsätta med sitt. De vill även ge oss inre konflikter på individnivå för att vi ska känna inre stress över båda ämnena. På så sätt hamnar vi i rubbning och när vi är ur balans så är det lätt att plocka upp våra spillror och berätta för oss hur vi ska agera. Hur vi ska se ut. Hur vi ska äta. Hur vi ska leva våra liv.

Sen är det ju rent krasst så att båda sidor genererar pengar. Ju mer smoothies, yogamattor, träningsskor och gymkort vi köper – desto mer blomstrar ekonomin. Och ju fetare och sjukare vi blir – desto mer pengar rullar in till  sjukvården och läkemedelsindustrin.

Så visst, vi duger som vi är. Om vi är som de vill att vi ska vara.

Följ Skarpt på instagram: Skrpt.se

Stötta mig och mitt arbete på Patreon.som

Skarpt.se hemsida

New kind of WKND – Örtofta Slott

New Kind Of Wknd – Örtofta Slott

I samarbete med Spökpodden 

24-25 OKTOBER 2020

_____

Dagordning 

Lördag 24e oktober

  • 12:00 incheckning
  • Lunch (ingår ej i priset)
  • 13:00-14:00 Andlig utvecklingskurs med Anna Strandlind
  • 14:00-14:30 Fika
  • 14:30-15:30 Storseans med Anna Strandlind
  • 16:00-17:00 Mingel med Spökpodden
  • 17:00-18:00 Fri tid
  • 18:00-21:00 Middag
  • 22:00-01:00 Spökjakt på slottet med Spökjakt Sverige

Söndag 25e oktober

  • 08:00 Frukost
  • 11:00 Utcheckning

______

Boka här

Pris: 2,695:-/person

Begränsat antal platser

Middag, fika och frukost ingår i priset samt kurs, seans, spökjakt och övernattning

Se trailer från vårat besök på Örtofta Slott

Se video på när vi besöker Örtofta Slott med Anna Strandlind

Verklighetens kris

I kriser som naturkatastrofer, terrordåd och olyckor ställs mänskligt beteende på sin spets. Det logiska tänkandet försvinner och vi agerar utefter våra instinkter. När vi läser om olika tragiska händelser runt om i världen får vi ofta se hur de drabbade agerar individualistiskt och egoistiskt. En typ av överlevnadsinstinkt tar över och man tycks gå över lik för att rädda sitt eget skinn.

 

 

Även i fiktiva böcker och filmer är detta ett beteende som känns igen. Huvudpersonerna i sådana berättelser har ofta starka personligheter – de tycks kunna allt, är handlingskraftiga och duktiga på föra samman andra och samla en mindre grupp människor som man sedan får följa genom det kaos berättelsen utspelar sig i. Även fast det är en grupp man följer framställs det tydligt hur deras livsöde vilar i händerna på den starka huvudpersonen. Det är den individualistiska styrkan som avgör framgången för resten av gruppen.

I början av mars 2020 bröt det ut en kris här i Sverige. Vårat samhälle vändes upp och ned på över en natt och plötsligt bestod alla nyhetsrapporteringar och övriga medier utav denna kris. Denna kris var det enda vi blev matade med från morgon till kväll. Befolkningen blev rädd och många greps av panik. Sveriges annars så välvårdade matbutiker förvandlades till slagfält och hyllorna gapade tomma – man köpte upp så mycket toalettpapper, jäst och konserver man kunde. Det fanns inget viktigare än att se till att sitt eget hushåll hade så man klarade sig för en längre tid framöver. Hur det var hos grannen brydde man sig inte sig om, bara man själv hade sitt på det torra. 

Men hur är det egentligen? Är det såhär vi agerar instinktivt när vi står inför en kris? Eller är det här beteende skapat av de som bestämmer över oss? Om vi inte hade blivit matade med rädsla och panik av massmedia – hur hade vi faktiskt betett oss?

2017 blev Sverige utsatt för en terrorattack. En lastbil körde med full fart in i en folkmassa och ett stort varuhus i centrala Stockholm. Människor både skadades och dog. Det är dock vad som hände efter denna händelsen som är intressant. Först utbröt panik bland stadens gator då vetskapen om hur stor attacken egentligen var till en början var ganska oviss. När befolkningen stannande upp och kunde identifiera situationen började man sedan agera därefter. Vi agerade dock inte på samma sätt som det ofta porträtteras ut i massmedia eller fiktiva berättelser. Istället öppnade vi upp våra hem och armarna åt de drabbade och de som var i nöd. Vi blev varma mot varandra, slöt samman, kände gemenskap och tänkte på kollektivets bästa. 

Det här beteende i Stockholm är inte ovanligt. Det är så här vi faktiskt agerar i kriser – i verklighetens kriser. Det är ett naturligt och mänskligt beteende som ligger i oss och det är så vi är designade till att agera. I alla kriser som mänskligheten gått igenom har vi agerat på detta vis. Undantag från den kris som utbröt tidigare i år.

Och varför är det så kan vi då fråga oss? Är det kanske för att massmedia matar ut panik, stress och rädsla till oss från alla håll? Se bara på USA under detta år – hur mycket rädsla och hur många klyftor har inte fötts ur både det ena och det andra?

De som sitter på makten vill nämligen att vi ska agera som människorna i de fiktiva kriserna. De vill att vi ska bli rädda och panikslagna och tänka så individualistiskt och egoistiskt som möjligt. De vill få oss att tro att vi måste vänta på den där starka ledaren, den som kan allt och på så sätt rädda oss andra från det hemska som sker. Grupper vänds mot varandra – det finns både goda och onda grupper och på detta sätt skapas klyftor i oss som kollektiv och vi blir som helhet mycket svagare. När vi splittras blir vi svaga och blir vi svaga resulterar det i rädsla och det är just dit de vill få oss. De vill ha en nation i skräck för det är just då de kan styra oss dit de vill.

Det är därför massmedia i alla olika former rapporterar om att vi blir egoistiska i kriser och det är då kaos utbryter. För de vill skapa kaos. De vill separera oss från varandra, vända oss emot varandra, så att vi blir rädda och sårbara.

”The primary method by which governments increase their control is by creating fear”

– Charles Eisenstein

 

Följ mig på instagram – Skrpt.se

Tre mysterium

För ett par veckor sedan spelade jag och min poddkollega Oscar in ett avsnitt som handlade om tre olika mysterium. Det fascinerar mig otroligt mycket att vi lever i en värld där vi går runt och tror att vi koll på saker och ting, att vi alltid ska ha ett vetenskapligt svar på hur verkligheten och märkliga händelser hänger ihop. Därför valde vi att i podden ta upp tre mysterier som ingen ännu kunnat förklara.

Det första fallet handlar om hur tre personer spårlöst försvann från en fyr i England i början av 1900-talet. Dessa tre herrar jobbade i en fyr och det enda spår man har efter dem är anteckningar från en loggbok – här berättar de om ett fruktansvärt oväder – det värsta de någonsin skådat. I sista raden har man dock skrivit att ovädret äntligen är över och att det är lugnt igen. Vad som är märkligt är att ingen annan som bodde i närheten av fyren den natten lade märke till något oväder och det rapporterades heller inte om storm eller regn från närliggande platser. Så frågan är vad som hände dessa tre herrar och varför de spårlöst försvann? 

När vi kommer till fall nummer två så handlar det om ett annat typ av mysterium. I 1500-talets Frankrike bröt nämligen en dansepidemi ut vilket resulterade i någon form utav masshypnos eller liknande. Det började med att en kvinna på ett torg började dansa intensivt till den musik som spelades och fler och fler började ansluta till dansen. Inget märkligt med det kan man ju tycka, om det inte hade varit så att de dansglada människorna inte kunde sluta dansa. De dansade tills de dog helt enkelt. Rapporter och journaler från närliggande sjukhus finns som underlag till denna märkliga händelse.

Det tredje och sista fallet är en utav mina egna personliga favoriter som jag länge läst om och forskat i. Det handlar om en man i Sverige på 1940-talet som är ute på promenad i skogen. Under promenaden får han kontakt med tre utomjordingar som berättar för honom hur han ska bygga upp sin affärsverksamhet och ger honom ett recept på en medicin mot pollenallergi. Efter detta möte gick mannen hem och gjorde som utomjordingarna hade sagt, vilket resulterade i Sveriges första allergimedicin mot pollen och mannens företag växte och blev framgångsrikt.

Det här är bara tre mysterium av miljontals oförklarliga fall världen över. Det finns berättelser, myter, sagor och faktiskt dokumenterade upplevelser som än idag inte kan förklaras vetenskapligt. Vi är många som trots detta vill grotta ner oss i sådana här historier och fascineras av det faktum att vi kanske faktiskt aldrig kommer att få veta vad det var som egentligen hände. Men är det inte det som ändå är det spännande med just mysterium – att man inte alltid kan få en förklaring eller ett svar?

Hör när jag och kollegan Oscar går igenom och pratar mer ingående om dessa tre mysterium i Spökpodden här!

Spökpoddens hemsida

Vi måste räddas till varje pris

För nio år sedan fick min första och största kärlek i livet ett fruktansvärt besked, nämligen diagnosen Alzheimers. Inte ens fyllda 60 år fick hon veta att hennes hjärna kommer att lägga av och sluta fungera som den ska. Jag kände en djup sorg och tyckte livet var orättvist. Min mamma – hon som alltid varit så snäll mot allt och alla skulle få spendera sin sista tid på denna jord med vetskapen om att hennes minnen skulle svika henne. Vilket de till sist gjorde.

Idag är min mamma död. Hon dog en dag i maj 2017. Den dagen var jag och min pappa och besökte henne på det hem som hon var tvunget att inackorderas i då sjukdomen hade tagit över alldeles för mycket. Det var den dagen hon inte längre kunde minnas vem jag var. Min pappa försökte förgäves att hjälpa henne att komma ihåg – han visade fotografier  som hängde vid sidan av sängen och berättade gamla roliga historier. Det var ju jag, hennes älskade son. Hennes yngste sistfödde son i en barnaskara av tre, han som alltid varit mammas pojke sedan dag ett.

Mamma gav, trots våra försök, ingen reaktion. Hon mindes inte vem jag var, jag fanns inte längre i hennes liv – från att i över trettio år varit hennes son var jag nu bara luft.

Från den dagen, en dag i maj för tre år sedan, har jag sett min mamma som död. Den mamma jag hade finns inte längre. Min pappa hälsar fortfarande på henne en gång i veckan, med undantag av de senaste rådande omständigheterna inom sjukvården runt om i landet. Men det är inte min mamma längre, det är bara ett tomt skal av den underbara kvinna som en gång fanns.

Jag kände min mamma och jag vet att om hon kunde uttrycka sin åsikt hade hon bett om att få gå vidare, för det liv hon har idag är inget liv.

I det här fallet så bestämmer någon annan över min mammas liv. Över våra liv. Sjukvården säger att vi ska hålla människor vid liv så länge som möjligt – till och med i de fall där människor inte längre är människor utan bara tomma skal eller våndas av smärtor av olika slag, både fysiskt och psykiskt lidande.

I många fall kan västerländsk medicin och sjukvård bota både åkommor och rädda liv – men vad gör vi egentligen med de som inte går att rädda? Varför ska vi dra ut på deras lidande och för vad?

Det känns som om vi skapat en pengaindustri som går ut på att hålla människor vid liv så länge som möjligt. Inom sjukvården behövs personal, alltså arbetsmöjligheter. Denna personal har i de flesta fall utbildat sig och därmed tagit lån i form av studieskulder som ska stoppas tillbaka in i systemet. Läkemedelsindustrin och den vinst som hör därtill ska vi inte ens börja tala om, det tar vi i ett annat inlägg. Och visste du förresten att sjukhus får bidrag för vinstgivande intressen genom cancerbehandlingar så som cellgifter och strålning? Vi blir sjukare och sjukare trots den hälsohets som råder och vårdpersonal går på knäna och de som drabbas värst av detta är ju som vi redan vet – de som är sjuka och behöver vård.

Yrkeshögskolor öppnar upp utbildningar och efterfrågar medicinska sekreterare eftersom det enligt rapporter kommer vara en stor efterfrågan dessa under kommande år pga den höga belastning sjukvården har och kommer att få. Men! Med den teknikutveckling vi haft de senaste 30 åren kan numera datoriserade program sköta nästintill alla administrativa uppgifter så som patientjournaler, dokumentation och allt som hör därtill. Det talas med rädsla i rösten om att datorer kommer att ta över våra jobb, ersätta oss och därmed kommer fler bli arbetslösa. Varför inte istället datorisera onödiga tjänster, höja lönen för de som redan går på knäna och på så sätt öka kvalitet inom vården?

Det jag vill komma fram till är att sjuka människor och vård överlag numera endast verkar handla om pengar och vinst. De på toppen tjänar pengar på att vi på botten är sjuka. Ju mer de drar ut på vårt lidande, ju mer pengar tjänar de. Och som jag sa i början – varför får vi inte bestämma över våra liv om de nu är våra till att börja med?

Vi lever i ett samhälle där de påstår att människoliv är det viktigaste. Vi måste räddas till varje pris! Men om vi inte vill räddas då? Om vi känner att det räcker nu – det räcker med medicin, sängliggande, smärtor, krämpor och lidande. Vi orkar inte längre, vi har levt ett bra liv. Vi vill avsluta det nu.

Men det bestämmer inte vi – det är någon annan som bestämmer över våra sjuka kroppar. Vi har tappat vår egen rätt till att bestämma över våra liv – den rätten kan vi bara få tillbaka om vi börjar värdera människor  och deras önskningar högre än vad vi värderar pengar. Tills dess måste vi inse och förstå att vi aldrig kommer att komma i första hand av vår så kallade demokrati.

Jag vet iallafall vad min mamma hade önskat. Men hon får inte välja och inte heller vi.

 

 

Vill du läsa om mer samhällskritiska ämnen?  Följ då min nya instagram SKRPT.SE

Munskydd – använda eller ej?

Detta inlägg är ett sponsrat samarbete med influensa-skydd.se

 

Att det pågår en pandemi i världen kan knappast ha undgått någon vid denna tidpunkt. Sveriges strategi har hela tiden varit att fortsätta leva som vanligt men mer försiktigt. Det har tillkommit en hel del restriktioner såklart. Främst har det dock handlat om att tvätta händer noggrant, stanna hemma vid sjukdom och andra självklara saker. Att ha med sig lite handsprit i väskan har blivit någonting som majoriteten av svenskar gör.

 

Ibland ser man folk i Sverige som går runt med munskydd, här i Sverige är det inte krav på att man måste ha munskydd men det kan verkligen vara en bra idé för att skydda sig så mycket som möjligt från smitta. Covid-19 smittar via lätta saker som en främlings nysning eller hosta, sånt man inte kan värja sig från. Viruset smittar via slem och snor och kan smitta dig som får små partiklar på handen och sen kliar dig på näsan (till exempel), det är därför handhygienen är extra viktig just nu.

 

Hos influensa-skydd.se kan du hitta munskydd som är godkända och testade av Läkemedelsverket här i Sverige. Det skyddar (omgivningen) mot mikroorganismer i utandningsluften samt skyddar bäraren mot eventuella stänk eller droppsmittor.

 

Meditera mera

Inom alla kulturer och religioner runt om i världen hör man talas om historier som berättar om en svunnen tid där mystik, väsen och och andra övernaturliga händelser var en del av vardagen. Inte kan det vara någon slump att dessa historier från alla världens hörn på ett eller annat sätt har liknelser med varandra trots att de kommer från helt vitt skilda platser? Är det en slump att det sedan mänsklighetens begynnelse berättats om naturens mystiska krafter? Och kan människor som levde för flera tusen år sedan, utan någon form av kommunikation med omvärlden, bevittnat liknande händelser som än idag lever kvar i form av myter och folktro?

Idag färdas information snabbt över jordklotet. Ni har säkert hört talas om begreppet ”urban legend”; en typ av modern historia som berättats så många gånger i olika former att man inte längre vet om den någonsin har hänt eller bara är påhittad. Att en historia dyker upp på flera ställen på olika platser runt om i världen i dagens samhälle är inte så konstigt. Med hjälp av TV, tidningar, internet och sociala medier kan man snabbt sprida fake news. Förr i tiden var det dock nästintill omöjligt att få den här typen utav information och varje kultur runt om i världen hade sitt eget sätt att leva på, sitt eget språk, sin egen folktro och sin egen historia. Trots detta ser vi gång på gång hur liknande berättelser dyker upp i gamla myter och sägner – det talas om jättar, drakar, monster, väsen, vättar, tomtar, troll, älvor, sjöjungfrur och kontakt med andra sidan. Vad hade folk gemensamt förr i tiden som vi idag saknar?

Vad jag tror har hänt är att vi börjat tvivla. Att vi med tiden som det västerländska industriella samhället började ta mer och mer form gled vi längre och längre bort från den helhet som vi en gång levde i. Vi levde i symbios med naturen, Moder Jord, månen, solen och årstiderna. Ju mer avstängda, åtskilda, praktiska och vetenskapliga vi blev, ju mer började vi avfärda den naturliga men ändå mystiska världen och började vrida och vända på allting för att kunna ge en saklig förklaring. I takt med att vi blev alltmer duktigare på vetenskap och logik förlorade vi den magiska och mystiska kunskapen vi en gång hade och som på så många andra sätt kunde ge förståelse och trygghet.

Idag finns det fortfarande många som upplever övernaturliga ting, andra världar eller oförklarliga händelser. Men det har börjat ses som en alternativ syn på livet och universum, inte den självklarhet det en gång var och idag anser många att det bara är båg och skrock.

Jag tror att vi tappade vikten i att förstå att vi är ett med naturen, djuren, skogen, havet, himlen och universum den dag vi började flytta in i städerna. När vi började bygga upp konstgjorda samhällen med enbart hus, gator och människor som grund förlorade vi det som en gång gjorde att vi fortfarande var en del av naturen och allt som kommer därtill. Vi känner oss inte längre trygga i skogarna vi en gång levde i, haven vi en gång seglade på, slätterna vi en gång sprang på, bergen vi en gång klättrade i eller fälten som en gång gav oss vårt dagliga bröd. Vi kan inte längre peka ut stjärnkonstellationer, namnge träd och växter – vi har inte längre ens kunskap om hur maten vi äter hamnar på vår tallrik.

Förut var vi mer självförsörjande. Vi odlade vår egen mat, jagade och slaktade våra egna djur. Vi hade både förståelse och respekt för naturen och vi förstod hur viktigt det var med årstider, väder och vind, ebb och flod, torka och regn. Blev det en bra sommar fick vi en god skörd och mat på bordet – blev det en dålig sommar medförde det i många fall en fråga om liv eller död.

Med denna typ av livsstil och vardagsbestyr levde vi inte bara i symbios med Moder Jord, utan även bergens dvärgar och jättar, skogens älvor och troll, gårdens tomtar och vättar, havens vidunder och sjöjungfrur – nattens mystiska väsen och dagens härliga värme och ljus. Detta gjorde att vi vände oss till naturen och dess väsen för  kunskap och för att få råd och be om hjälp. Vi berättade historier för barnen runt lägerelden och visade vår tacksamhet genom olika ceremonier och högtider. Vi visste att genom respekt och tacksamhet till den jord vi lever på kommer även våra liv att gynnas om det finns balans och harmoni. Vi förstod att vi var ett med naturen och att denna kraft och visdom översteg vår egen.

Människan levde också i en tid som inte var fylld med så mycket överflödig information och livet gick i ett långsammare tempo. Mer gynnsamt för att ta tid till sig själv och utforska sin inre värld. Den värld vi idag har stängt.

Under vinterhalvåret i Sverige fanns heller inte så mycket att göra förr i tiden. Det var mörkt och kallt och månaderna gick ofta ut på att hushålla med maten så att den skulle räcka till våren. Därför var man heller inte lika aktiv, dels för att man inte skulle behöva lika mycket mat och näring och dels för att inte bli hungrig. Man hamnade i en sorts dvala, likt björnen som går i ide på vintern. Idag skulle vi benämna ett sådant beteende likt meditation. I ett meditativt tillstånd öppnar du upp de sinnen som annars hålls tillbaka. Se på exempelvis munkarna i Tibet och hur de lever sina liv.

Därför tycker jag att vi ska sluta tvivla på det vi idag ser som övernaturligt. En gång i tiden var det inte övernaturligt – det var en del av den symbios vi själva levde i. Det har alltid funnits där och det finns där än idag. Vi har bara glömt hur vi ska göra för att öppna upp. Vi har avskilt oss från naturen och därmed även valt bort en del av oss själva – valt bort de parallella världar som kan hjälpa oss med våra liv i denna värld.

Så gå ut i skogen, spring över ängarna, dyk ner bland vågorna, sätt dig och meditera på en bergstopp – när bruset av staden tystnar kommer naturen och dess väsen börja viska. Och du för möjlighet till att lyssna.

 

Spökpoddens hemsida

Till startsidan