SKARPT intro – Martin Nilsson

Samhällskritiska ämnen, okonventionella åsikter, alternativa livsfilosofier och kunskap som står ut från mängden. Vi vill bidra till förändring genom att ge tankeställare och skapa dialoger. Det är dags att börja ifrågasätta varför saker och ting egentligen är som de är och vad vi kan göra för att utvecklas, både som individer och kollektiv.

Podcast / Youtube som lägger Sverige och systemet under lupp med intressanta gäster och samtal.

Vad vill du att vi tar upp? Vem vill du att vi bjuder in? Vilka debatter behövs?

Maila [email protected]

Följ på instagram – SKRPT.SE

https://www.instagram.com/skrpt.se/

Stötta oss på Patreon

https://www.patreon.com/user?u=43013533

Hemsida https://skrpt.se

Skräckvälde

”Om du är stygg så kommer tomten inte med några klappar till dig på julafton!”

Den meningen har du förmodligen fått höra minst en gång under din uppväxt. Säkerligen har du själv i vuxen ålder upprepat de orden till dina egna barn. Ett hot för att ändra och påverka barnets beteende till något bättre eller för att få något gjort: städa sitt rum, bete sig hos mor- och farföräldrar, vara duktiga i skolan, osv. Prestera helt enkelt. Vi styrs tidigt in i prestationsångest med hot som metod.

 

Vidare under uppväxten matas vi ofta av fler skräckexempel. Om du inte borstar tänderna kommer de att ruttna och ramla ut; om du ljuger blir din tunga svart; tittar du för mycket på TV så kommer dina ögon att bli fyrkantiga. Jag fick själv höra som liten att om jag gjorde för många grimaser så fastnar mitt ansikte i det läget och jag skulle få se ut så för resten av livet! Tokigt. En grimas har väl aldrig skadat någon?

Vi växer upp och förstår att föräldrarnas uttalanden faktiskt bara var tomma hot. Trots detta för vi vidare dessa hot till våra egna barn som någon form utav uppfostringsmetod. För om någon blir tillräckligt rädd då gör den väl som en säger, eller hur?

I vuxen ålder slutar dock inte hot att påverka oss. Varje dag exponeras vi för olika typer av reklam och marknadsföring med just skrämselmetoder som verktyg. Om vi inte köper en viss tandkräm så kommer vi få fläckar på tänderna, lukta illa och behöva dölja munnen med handen när vi skrattar och ler. Reklamen får oss att tro, med skrämselmetod som verktyg, att de som använder sig av just denna tandkräm har perfekt munhygien, är snygga och lyckliga.

När du ska köpa en ny bil är det viktigt att du väljer rätt typ av bil annars kommer du att dö vid en krock. Den nya bilen kommer skydda dig och din familj. Och visst är det sant – dagens bilar är mycket mer säkra än de äldre modellerna, men även när de äldre modellerna såldes in var ju även dessa de mest säkra av alla. Och idag spelar även andra saker in: komfort, teknik, det senaste och det snyggaste. Bilen ska inte bara vara säker den måste vara snygg, stor och cool också för har man inte en ny bil, då är man ju inte så cool. Inte lika cool som alla andra.

Kanske hade det varit bra att få information vid sitt bilköp att man bör undvika att vara ute i trafiken en lördag och söndag förmiddag då flest bilolyckor sker. Dessa olyckor sker på grund av folk som kör bakfulla eller berusade och inte beroende på vilken cool bil som användes.

Minns ni reklamen som ett känt chips-varumärke lanserade i början av 2000-talet?  Ett gäng coola killar hade fest men det var inga tjejer som ville komma på festen. De coola killarna ringde då till sin mindre coola kompis och frågade om han visste var alla tjejer var någonstans. Alla  tjejer var så klart hemma hos den mindre coola killen, som nu hade blivit cool, för han hade ju köpt hem chips. Har du inte de senaste chipsen får du nämligen inga tjejer!

Reklam och marknadsföring använder sig ofta öppet av skrämselmetoder. Man vill bli socialt accepterad och köpa de senaste prylarna för att antingen vara lika cool som alla andra eller för att få det perfekta liv man drömmer om. Även om vissa reklamer bara indirekt använder sig utav denna skrämseltaktik blir det dock i slutändan samma typ av utkomst – man känner att man inte duger som man är. Man måste prestera, man måste köpa, man måste hela tiden ha någonting mer för att få något annat.

Skrämselmetoder som verktyg ända från barnsben upp i vuxen ålder bygger på att du kommer att hamna utanför systemet och det socialt accepterade samhället om du inte konsumerar en viss produkt eller tjänst.

På samma sätt som föräldrar påverkar barn med hot för att de ska prestera, påverkar företag konsumenten med hot för att denne ska köpa mer produkter. Samma sätt gäller på arbetsplatsen.

När du börjar jobba måste du komma i tid och anpassa dig efter de  regler och bestämmelser som arbetsgivaren ger. Här är det viktigt att du direkt visar framfötterna och rättar dig i ledet – annars åker du ut lika fort som du kom in. Skräcken över att bli av med jobbet är en känsla nästan alla i Sverige lever med eller åtminstone kan relatera till. Vi är rädda för att inte kunna betala räkningarna; över att inte kunna hitta ett nytt arbete; utan arbete tappar vi också det vi identifierar oss med vilket kan leda till en livskris och då vet vi inte längre vilka vi är eller vad meningen med livet är.

Skrämselmetoden som verktyg från allt från föräldrar till multimiljonföretag, från våra chefer och arbetsplatser – till och med våran egen livsstil och sociala umgänge håller oss i schack och bidrar till att vi alltid känner någon form utav prestationsångest eller uppgivenhet. Detta generar i sin tur att vi sällan vågar oss ur ekorrhjulet för att söka våra drömmar.

Vi lever i ett land där det sägs att det är befolkningen som bestämmer vilka som ska få bestämma och ta alla viktiga beslut – vi lever i ett demokratiskt land. Rent indirekt bestämmer ju då vi, eller hur? I Sverige betyder demokrati att vi väljer ut en liten grupp människor som får bestämma över oss – vi lägger våra liv och vår framtid i deras händer.

Vi väljer ofta en grupp för att vi ogillar den andra gruppen. Två eller flera grupper där uppe på toppen pratar ofta skit om varandra. De använder sig utav skrämselmetoder här också. Om ni väljer den här gruppen så kommer skatterna att höjas, väljer ni den där gruppen så kommer skatterna att sänkas. Allt handlar om hur dåligt det kommer bli om man väljer fel grupp men hur fantastisk bra det kommer bli om rätt grupp vinner. Återigen blir vi skrämda, rädda, skräckslagna. Tänk om fel grupp vinner! Då kommer vi bli av med jobbet. Vi kommer inte längre ha råd att bo kvar där vi bor. Den coola bilen måste säljas. Chipsen kan inte längre köpas och tjejerna försvinner.  Våra liv kommer att ta slut samma dag som fel grupp vinner. Upp till kamp!

Precis som när tomten inte kommer med några klappar på julafton.

Så här fungerar det. Likt slavägare förr i tiden kunde hålla flera hundratals människor fångar genom skräck och våld, tygla dem och till slut få dem att tro att de inte hade något annat val har vi idag blivit slavar åt systemet med skrämselmetoder som verktyg. Så länge vi är rädda kan de styra oss.

Kom ihåg att rädsla är en reaktion – mod är ett val. Låt inte rädsla styra ditt liv.

Spökpoddens hemsida

Är vi fångar i livets algoritm?

För ett tag sedan blev jag sugen på att se en film som jag inte hade sett på många år. Då jag sällan kollar på film eller serier själv så har jag valt bort att inte ha någon streaming-tjänst. Jag kollade upp vilka olika streaming-tjänster som kunde tänkas ha filmen jag var sugen på att se och alternativet blev såklart Netflix.

Jag åkte hem, fixade Netflix och började söka. Där fanns filmen, eller rättare sagt dokumentären, jag ville se – nämligen Matrix. Den var till och med bättre än vad jag mindes. Rekommenderas starkt!

Hur som helst. Jag började använda Netflix nu när jag ändå hade skaffat det och slötittade på lite stand-up, några avsnitt från ett par serier och kikade runt bland de filmer som fanns. Det slog mig ganska så snabbt att Netflix första-sida endast föreslog liknande filmer och serier jag tidigare sökt eller tittat på: ingenting nytt kom upp för mig. Den ena filmen efter den andra var i samma stil som mina tidigare val. Egentligen inget konstigt då jag vet hur algoritmer fungerar. Men. Det är just det som skrämmer mig. Jag vet om det och ändå fastnar jag i att bara titta på de alternativ som Netflix ger mig. Det är lätt att fastna och bli bekväm.

Samma typ av algoritm finner vi i våra sociala medier. När vi skaffar ett konto så börjar vi med att följa våra vänner, några företag vi gillar, lite inspirationskonton, osv. Vad vi då sällan tänker på är att vi nästintill frivilligt avskärmar oss från resten av världen. Efter våra första val inom sociala medier kommer vi hädanefter bara bli exponerade av konton liknande de vi redan följer. Algoritmen känner av vad vi känner igen oss i och skapar automatiskt en bubbla för oss att fortsätta vara trygga i och sveper in oss i en bekvämlighet.

Alla i mitt feed har ungefär samma åsikter som mig, de nyheter som kommer upp är endast det som jag tidigare exponerats för, när jag scrollfunktionen ser jag det jag redan tycker om och den ”inspiration” jag matas med är det jag redan lever i, eller i vissa fall vill leva i. Om jag inte aktivt söker mig utanför denna bubbla kommer jag att fastna i den.

När vi idag söker efter ny information så vänder vi oss till sökmotorer i mobilen eller via datorn som är uppkopplade till alla våra appar, all vår personliga information, mail och tidigare besökta hemsidor. Våra teknikprylar har till och med börjat registrera de samtal vi för i den fysiska världen. Hur många gånger har du kanske märkt att det du pratade om för en liten stund sedan faktiskt till synes från ingenstans ploppar upp som reklam på dina sociala medier till exempel? Tillfällighet? Snarare Big Brother’s watching you.

Detta betyder att när vi söker efter ny information via sökmotorer som Google så kommer de sökträffarna vara anpassade efter vår tidigare historik, våra appar, våra sociala medier, våra nyhetsflöden och även vårt levnadssätt. Vi får alltså till oss information som är anpassad för oss och vad vi redan gillar och tycker om. Återigen kommer algoritmens bubbla att stramas åt allt hårdare. Återigen blir det lätt för oss att bli passiva, kanske inte medvetet, men det är medvetet från någon annanstans. Vi är inte längre medvetna om att vi inte är medvetna om att algoritmen till och med styr den information vi vill åt.

Det är inte längre vi som bestämmer vad vi blir exponerade för. Men på något konstigt vänster så nöjer vi oss ändå med det, för i slutändan så tar vi ju del av den information som passar in i våra åsikter och våra tankar – vi känner oss ändå trygga. Och den där trygghetsbubblan är ju väldigt viktig, eller hur?

Så fungerar även livets algoritm.

Du har säkert i vuxen ålder redan sållat ut vänner och bekanta, valt ett umgänge med människor, arbetskollegor och annat folk som du gillar och tycker om. Oftast är dessa personer i ditt liv väldigt lika dig själv, det är ju därför du gillar dem såpass mycket som du gör! Kanske har du en bekant eller någon på jobbet som du inte riktigt klickar med, men med denne pratar du säkerligen bara om vädret eller annat ytligt. Annat där djupare tankar och åsikter egentligen inte spelar så stor roll. Du undviker alltså aktivt även i ditt vardagliga liv att inte bli exponerad för saker som inte passar dig, dina åsikter och ditt levnadssätt. För de åsikterna som inte passar dina, de åsikterna är ju fel – det är ju dina tankar som är rätt.

Rädslan för att exempelvis dina vänner eller din umgängeskrets inte längre skulle tycka om dig om du kanske börjar utvecklas åt ett annat håll, att du ändrar åsikter eller välkomnar förändring på ett sätt som inte stämmer överens med det du levt i tidigare, gör att du inte känner dig bekväm med att, säg, lyssna på någon annan fullt ut, testa på nya saker, osv – för du har ju redan bestämt dig för vad du gillar och inte gillar. Det bestämde du redan i tidig ålder, när din hjärna inte var fullt utvecklad och dina erfarenheter inte var tillräckliga. Och du kan ju inte ändra dig nu, eller hur?

Detta är inget nytt. Vi vet om detta. Precis som jag vet om hur algoritmer fungerar på streaming-tjänsterna, i sociala medier och ute bland sökmotorerna. Ändå gör vi inget åt det. Vi accepterar det och tänker inte ens på det längre. Vi har gett bort vår rättighet att utveckla oss som människor till de stora företagen som styr över algoritmerna. Vi har gått från att vara individer med egna tankar och funderingar till en flock med kollektiva tankar, en flock som styrs av världseliten. Och vi har fastnat i livets algoritm och blivit alldeles för bekväma för att ens orka bry oss om det.

Det finns dock en lösning: börja söka dig bortom din trygghetszon, bortom den algoritm som du skapat åt dig själv. Jag lovar att när du väl börjar, så kommer du att förstå vilken nyanserad färgskala som finns utanför den bekvämligheten som livets algoritm fångat dig i.

 

Spökpoddens hemsida